Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.4. Växtgeografi. Af lektorn vid Skogsinstitutet fil. dr A. Nilsson - I.4.f. Hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
I. FYSISK GEOGRAFI.
Vid kvarnbäcken. Från Rättvik.
Foto. GÖSTA FLORMAN, Stockholm.
Äfven hafvet har sin säregna växtlighet. Denna utgöres hufvudsakligen
af alger och är rikast utvecklad på fast botten. För öfrigt
bestämmes utbildningen hufvudsakligen af ljustillgången och vattnets
salthalt. Rikast utvecklad på västkusten, där vattnet är saltast,
blir den torftigare och ändrar karaktär i Östersjön och Bottniska
viken, allteftersom salthalten minskas norr ut.
Ljusets aftagande mot djupet åstadkommer en fördelning af algerna
i olika djupbälten och tillåter dem att gå ned endast till ett
måttligt djup, i större mängd endast till omkring 40 meter. Tre
djupbälten hafva blifvit urskilda. Vid västkusten utmärkes det
öfversta, litoralregionen, af blåstång (Fucus vesiculosus L.),
knöltång (Ascophyllum nodosum Le Jol.), sågtång (Fucus serratus
L.) m. fl. stora brunalger, det mellersta, sublitoralregionen,
i synnerhet af täta bestånd af bladtång (Laminaria sacharina
Lamour. och digitata Lamour.), och åt det understa bältet,
elitoralregioneri) förläna praktfulla röda floridéer en säregen
karaktär. Bladtången uthärdar ej Östersjöns mindre salta vatten,
och äfven floridéerna aftaga mycket starkt uppåt Östersjön,
där elitoralregionen saknas, hvaremot grönalgerna ofta bekläda
klipporna med en grön päls närmast vattenbrynet och det ofvan
omnämnda höggräsbältet ofta ger prägel åt grunda, skyddade vikar.
Sveriges flora räknar omkring 1,600 vildt växande arter blomväxter
(däri ej inberäknade ungefär 150 förvildade eller med barlast införda
arter). Af dessa förekomma omkring 1,050 i Skåne, 680 i Hälsingland,
510 i landskapet Västerbotten och 190 i Lapplands fjällregion. De
flesta arterna hafva en mer eller mindre vidsträckt utbredning äfven
utom Sverige. Endemiska, d. v. s. inom vårt land uteslutande förekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
