Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.3. Folklynne och sociala förhållanden - II.3.c. Det moraliska tillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frekvensen af veneriska sjukdomar visar sig, enligt undersökningar
af J. KJELLBERG m. fl., åtminstone för så vidt af antalet å de
allmänna sjukhusen vårdade kan slutas, vara stadd i aftagande;
ej minst gäller detta i fråga om syfilis. Åren 1861/65 intogos
på kurhusen årligen 118 på hvarje hundratusental af folkmängden,
åren 1891/95 däremot blott 91. Under den förra perioden afledo
10.0 0/00 af de intagna, under den senare däremot blott 4.4 0/00
Efter tillgängliga data skulle frekvensen af dessa sjukdomar vara
lägre i vårt land än i våra närmaste grannländer.
Angående frekvensen af dödfödda, hvilken af medicinska auktoriteter
anses ganska belysande i fråga om den större eller mindre förekomsten
af syfilis, är redan i det föregående uppvisadt (sid. 115), att
densamma ökades ungefär till år 1865 men sedan dess i hög grad
minskats. Talen för vårt land äro i detta fall i det hela ovanligt
gynnsamma.
Dödligheten inom olika civilstånd lämnar åtskilliga stödjepunkter för bedömande af det moraliska tillståndet. Såsom bekant är dödligheten
bland ogifta män alltid betydligt högre än bland gifta, hvilket
dock delvis beror därpå, att den senare gruppen i vissa afseenden
representerar så att säga ett urval. Skillnaden mellan de ogiftas
och de giftas dödlighet är emellertid i de mera framskridna åldrarna
ovanligt hög i Sverige, hvilket i och för sig icke torde vara något
gynnsamt tecken. Dock bör anmärkas, att äfven här en ändring till
det bättre gjort sig gällande under senare tider. – Mellan män och
kvinnor rådde under tiden för den största brännvinsförbrukningen en
betydande åtskillnad i dödlighet, till mankönets nackdel; under de
senaste årtiondena har denna skillnad i väsentlig grad förminskats.
Kapitlet om själfmorden är såsom bekant ett af de sorgligaste i
sekelslutets historia, och detsamma gäller Sverige ej mindre än
flertalet andra länder. I nedanstående tabell lämnas en öfversikt
af frekvensen i detta fall, såväl bland befolkningen i dess helhet
som inom vissa grupper af ålder, kön och civilstånd.
TAB. 26. Årliga antalet själfmord, på 100,000 inb. inom hvarje grupp.
Medeltal
för åren
1831/50 ...
1851/70 ...
1871/80 ...
1881/90 ...
1891/95 ...
I allt.
6.47
7.21
8.68
10.74
14.40
Gifta män.
15/25.25/50.50/w.
K1=13.1 14.2 7.2 7.8 9.1
K2=18.6 16.5 18.1 19.9 22.2
K3=19.6 23.4 26.9 34.8 38.5
Gifta kvinnor.
15/25.25/50.50/w.
K4=1.5 2.4 3.1 3.2 2.3
K5=3.2 3.3 4.2 4.3 5.8
K6=5.3 5.8 7.1 8.0 11.3
Ej gifta män.[1]
15/25.25/50.50/w.
K7=5.6 5.5 6.1 8.4 9.6
K8=28.4 30.2 36.7 41.6 50.2
K9=22.2 35.8 54.4 65.3 86.9
Ej gifta kvinnor.[2]
15/25.25/50.50/w.
K10=2.6 2.8 2.9 5.4 15.6
K11=6.3 6.6 8.0 11.1 22.1
K12=3.7 6.5 8.6 8.6 12.1
Den starka ökningen, i det hela, är iögonfallande. Egendomligt är
dock att finna, hurusom ringa eller ingen försämring ägt rum bland
gifta män i yngre och medelåldern; bland de yngsta gifta männen
har frekvensen till och med minskats. Största höjningen faller
bland männen på ogifta i de högre åldrarna, bland hvilka antalet
själfmord nästan fyrfaldigats. Ännu starkare är dock, under senare
tider, ökningen bland unga ogifta kvinnor.
Jämfördt med andra västeuropeiska länder har Sveriges ställning
i äldre tider varit ganska gynnsam, men de senaste årens starka
försämring – till hvilken orsaken är ganska svår att finna – synes
sätta detta företräde på spel. Sveriges siffra öfverträffas dock
ännu vida af Danmarks och äfven af Tysklands och Frankrikes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
