Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.1. Statsförfattningen - III.1.c. Unionen med Norge, af t. f. aktuarien i Statistiska centralbyrån fil. dr E. Arosenius - III.2. Statsförvaltningen - III.2.a. Historik samt den nuvarande statsförvaltningen i allmänhet, af förste aktuarien i Statistiska centralbyrån fil. dr E. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSFÖRVALTNINGEN.
173
En särskild omständighet, som gör de från svensk sida erbjndna
medgifvandena ännu anmärkningsvärdare, är konungamaktens egendomliga
ställning i Norge, där densamma är så ytterst kringskuren,
att det för regenten är förenadt med den största svårighet att
i detta land häfda unionens intressen, för så vidt de falla utom
riksaktens bokstafliga stadganden. Den norske konungen äger nämligen
i lagstiftningsfrågor mot stortinget blott ett »suspensivt veto»,
som kan tvenne gånger upprepas men inför ett tre gånger (med vissa
mellantider) fattadt stortingsbeslut förlorar sin giltighet.
Mera glädjande än unionens politiska historia är historien om de
båda folkens närmande till hvarandra å andra områden under samma
tid. Väl hafva äfven i detta afseende de senaste åren varit mindre
hugnesamma, och ett sedan 1874 bestående tullfördrag mellan Sverige
och Norge måste år 1897 ånyo upplösas, sedan Sverige öfvergått till
ett nytt tullsystem och det visat sig omöjligt att vinna Norges
med-gifvande till de ändringar i öfverenskommelsen, som blefvo
nödvändiga för att hindra missbruk af skillnaden i tullsatser. Men
i öfrigt hafva i en mängd fall öfverensstämmelser genomförts mellan
svensk och norsk lagstiftning och ett närmande härigenom vunnits,
som låter de båda folken känna sig mera förbundna med hvarandra än
med andra folk. I flera ekonomiska hänseenden åtnjuta ock svenskar
och norrmän ömsesidigt i det andra landet rättigheter, som ej
äro medgifna främlingar. Hvad slutligen angår sinnesstämningen de
båda folken emellan, är också denna i regeln bättre, än hvad af
de bittra politiska striderna kunde väntas, och hvarken i Sverige
eller i Norge har man ännu upp-gifvit hoppet om att den union,
som naturen själf anvisat, till sist skall blifva en verklighet i
de båda folkens sinnen.
2. STATSFÖRVALTNINGEN.
Liksom Sveriges statsförfattning har äfven dess förvaltning genomgått
en historisk utveckling, som gifvit densamma en egen prägel, i många
hänseenden skiljaktig från staternas å det europeiska fastlandet. Det
torde sammanhänga med den utpräglade organisationsförmåga, som vi
redan funnit ingå uti vårt folks begåfning, att Sveriges förvaltning,
tidigare kanske än i något annat nutida land, vann en hög grad af
utbildning och stadga och därför mer än en gång fått tjäna såsom
mönster för andra folk.
Ett utmärkande drag för den svenska statsförvaltningen är, att hvarje
åtgärd af underordnad myndighet kan öfverMagas hos högre myndighet,
i en noga bestämd instansordning, i sista hand hos regeringen. Detta
gäller till och med utnämningar till ämbeten. Äfvenså egendomligt för
vårt land är, att alla ämbetshandlingar äro offentliga och kunna ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
