Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.2. Statsförvaltningen - III.2.a. Historik samt den nuvarande statsförvaltningen i allmänhet, af förste aktuarien i Statistiska centralbyrån fil. dr E. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSFÖRVALTNINGEN.
177
I äldre tider voro dessa ämbetsverk alla kollegiala, så att
beslutanderätten icke låg hos chefen allena utan hos verkets samtliga
ledamöter. Numera har dock, de dömande verken oafsedt, endast
ett fåtal den kollegiala formen; samtliga de nyare hafva grundats
på enrådig-hets- eller byråsystemet, som, vid reorganisationer,
delvis införts äfven i några af de äldre verken.
De viktigaste af de centrala ämbetsverken äro (domstolarna
oafsedt): under Justitiedepartementet: Fångvårdsstyrelsen;
under Landt’försvarsdepartementet: Arméförvaltningen; under
Sjöförsvarsdepartementet: Marinförvaltningen och Lots-styrelsen;
under Civildepartementet: Generalpoststyrelsen, Medicinalstyrelsen,
Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen, Telegrafstyrelsen samt
Järnvägsstyrelsen; under Finansdepartementet: Kammarkollegium,
Statskontoret, Myntverket, Kontrollverket, Kommerskollegium,
Kammarrätten, Generaltullstyrelsen, Statistiska centralbyrån,
Öfverintendentsämbetet, Styrelsen för postsparbanken samt
Patent- och registreringsverket; under Ecklesiastikdepartementet:
Riksarkivet och Kungl. Biblioteket; under Jordbruksdepartementet:
Generallandtmäterikontoret, Stuteriöfverstyrelsen,
Sveriges Geologiska undersökning, Domänstyrelsen och
Landtbruksstyrelsen. Samtliga dessa bära epitetet »Kunglig»,
undantagandes Generallandtmäterikontoret, Sveriges Geologiska
undersökning samt Riksarkivet.
Ännu en svensk egendomlighet är, att vid sidan af dessa under
regeringen sorterande verk finnas vissa ämbetsverk och tjänstemän,
som lyda endast och allenast under riksdagen och alltså ej kunna
mottaga befallningar från regeringen. Så har sedan länge varit fallet
med Riksbanken (i hvars styrelse regeringen dock numera, sedan
1898, äger att utse ordföranden) samt med Riksgäldskontoret, för
förvaltningen af statsskulden. Hit hör ock justitieombudsmannen, om
hvilken är taladt i det föregående, under afd. Statsförfattningen. -
Att riksdagen hvarje år utser revisorer för granskning af
statsmedlens förvaltning, är omnämndt här ofvan.
Den lokala statsförvaltningen erhöll, såsom fornt meddelats, sin
nuvarande organisation, i hufvndsak, fastställd år 1634, genom
rikets indelning i län, med en landshöfding såsom »Konungens
Befallnings-hafvande» och alltså högste styresman beträffande
administrativa ärenden. Landshöfdingen i Stockholms stad bär titeln
Öfverståthållare och intager i vissa fall en något annan ställning
än de öfriga länscheferna. Landshöfdingen biträdes af en lands
sekret er ar e och en landskamrer ar e, af hvilka den senare såsom
chef för landskontoret föredrager kamerala och uppbördsärenden, den
förstnämnde såsom chef för landskansliet öfriga mål. I händelse af
förfall för landshöfdingen utöfva dessa båda tjänstemän gemensamt
hans ämbete, med beslutanderätt vid meningsskiljaktighet för den
föredragande. - Länens antal är, Stockholms stad inräknad, 25.
Med afseende å länens förvaltning är skillnaden mellan land
och stad strängt genomförd. I städerna (Stockholm oafsedt, som
bildar eget län) utöfvas högsta styrelsen, under landshöfdingen,
af magistraten. som består af en borgmästare (i Göteborg två)
samt rådmän. De sistnämnda väljas af stadens inbyggare; borgmästare
väljes också, men regeringen utnämner hvilken som helst bland de tre,
som erhållit de flesta rösterna. Magistraten är tillika domstol i
första instans. Städerna
Sveriges land och folk.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
