Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.2. Statsförvaltningen - III.2.e. Landtförsvaret, af kapten H. Hult, Stockholm - III.2.f. Sjöförsvaret, af kommendörkapten H. Wrangel, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 III. STATSFÖRFATTNING OCH
FÖRVALTNING.
Arméfördelning: 2 infanteribrigader ä 2 regementen å 3 bataljoner,
l kavalleriregemente ä 4 skvadroner, l fältartilleriregemente
ä 6 batterier, l fältingeniörkompani, l krigsbrokolonn. l
fälttelegrafafdelning, l sjukvårdskompani, 2 artilleri- och 2
infanteriammunitionskolonner, 4 för-plägnadskolonner, l flyttande
slakteri och bageri, 4 flyttande sjukhus och l flyttande hästdepå;
Kavallerifördelning: 2 brigader å 2 bataljoner ä 4 skvadroner,
l division ä 2 ridande batterier, l fälttelegrafafdelning, l
sjukvårdstropp och l ammunitionshalfkolonn.
För närvarande kan man uppskatta antalet militärt utbildade
krigstjänstskyldiga medborgare i hären till omkring 500,000,
nämligen i stående hären 39,000, i beväringens första uppbåd
182,000, i beväringens andra uppbåd 75,000 samt i landstormen
204,000 man. I beväringens första uppbåd redovisas omkring 17,800
f. d. stamanställda.
Beväpningen utgör för infanteriet repetergevär af mausersystem,
med 6-5 mm. kaliber. Kavalleriet har sabel jämte karbin af sagda
system. Fältartilleriets åkande batterier hafva 8-7 cm., de ridande
batterierna 7*5 cm. kanoner. Snabbskjutande pjäser äro under pr
of ning.
Fästningarna äro: Stockholm (Vaxholm-Oskar-Fredriksborg),Boden,
Karlsborg och Karlskrona, hvarjämte befästningar finnas å Gottland.
Sjöförsvaret.
Sedan urminnes tider hafva svenskarne varit en sjöfarande
nation. Under vikingatiden voro nordens folk den förnämsta sjömakten
i världen. Men snart nog förföll denna fruktansvärda makt, och hvad
särskildt Sverige angår, var det vid medeltidens slut helt och hållet
i saknad af flotta. Under nyare tider hafva vårt sjöförsvars öden
varit mycket växlande. * I våra dagar har ett lifligt intresse för
dess stärkande åter vaknat och redan burit ganska vackra frukter.
Gustaf Vasa kallas med rätta den moderna svenska flottans
skapare. Med kraftig hand ledde han personligen flottans utveckling,
hvilken af Erik XIV bragtes till sådan höjd, att svenska sjömakten
utan jämförelse vardt den förnämsta i hela norra Europa. Under den
närmast följande tiden försummades dock sjöförsvaret ganska mycket.
Flottans otillräckliga styrka och stationering i Stockholm vållade
riket stor skada under kriget med Danmark 1675/79. En omedelbar
följd häraf var Karlskronas anläggning år 1680 och flottans snabba
förkofran under Karl XI:s senaste regeringsår. Vid 18:e århundradets
ingång ägde Sverige sålunda en flotta om icke mindre än 45 rangskepp,
förutom smärre fartyg. Den ständigt växande penningenöden under
senare delen af Karl XILs regering medgaf dock icke vidmakthållandet
af en sådan styrka.
Sedan efter Karl XILs död fred åter inträdt, omhuldades sjöförsvaret
varmt af regering och riksdag. Så småningom uppväxte vid sidan af
örlogsflottan en väldig roddflotta med vissa för Sverige egendomliga
fartygstyper (de s. k. skärgårdsfregatterna), hvilken i Sveaborg
erhöll sin förnämsta station och operationsbas. Särskildt under
Gustaf III:s regering undergingo båda flottorna en sådan förkofran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
