Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.3. Kommunalförvaltningen. Af redaktionssekreteraren G. Aldén, Stockholm - III.3.b. Fattigvården - III.3.c. Föreningen för välgörenhetens ordnande, af fru Agda Montelius, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 III. STATSFÖRFATTNING OCH
FÖRVALTNING.
stödstagare, äfven dem som åtnjöto blott mindre och tillfällig
hjälp. Hvad angår de fullt försörjda, utfördes år 1885 en
specialundersökning, från hvilken några resultat meddelas i
tab. 42. Af de oäkta barnen måste enligt denna undersökning minst
4’79 % försörjas (utom alla som erhöllo mindre hjälp), af de äkta
däremot blott O’64 % Bofasthet, äfven af anspråkslösaste slag,
visade sig alltid medföra minskning i behofvet af fattigvårdshjälp. -
Anmärkas må, att talen i tab. 42 tvifvelsutan äro något för låga.
ir 1898 uppgick de fullt försörjdas antal till 73,560. Af de
öfriga hade 125,886 varaktigt understöd, som dock ej hann till full
försörjning; återstoden, 42,531 personer, åtnjöto endast tillfälligt
understöd. - Utackorderade voro 32,119 (hvaraf tre fjärdedelar barn);
på sjukhus vårdades 7,114, och i sina hem understöddes 156,670.
B) Den enskilda välgörenheten är ganska högt utvecklad och förfogar
bland annat öfver betydande donationer, hvilkas sammanlagda kapital
år 1895 uppskattades till omkring 77 millioner kronor. En betydande
del af dessa fonder förvaltas emellertid af kommunala myndigheter;
de på detta sätt utdelade understöden torde åtminstone delvis vara
inräknade i utgiftsbeloppen för den offentliga fattigvården.
Välgörenheten i Sverige har icke mycket gemensamt med det i södra
Europa så utbredda allmosegifvandet. Likväl är obestridligt,
att också i vårt land gåfvor och understöd mången gång utdelas
utan närmare kännedom vare sig om nödens verkliga förefintlighet
och beskaffenhet eller om huru hjälpen kommer att användas. Under
senare tid har man dock börjat ägna en allt större uppmärksamhet åt
att gifva den enskilda välgörenheten en sundare riktning, något som
i synnerhet är syftet för den i Stockholm efter engelskt mönster
bildade Föreningen för välgörenhetens ordnande.
Föreningen för Välgörenhetens Ordnande - i dagligt tal såväl som i
skrift vanligen kallad F. V. O. - har till uppgift att, oberoende
af religiösa och politiska meningsskiljaktigheter, inom hufvudstaden
verka för ett ordnadt samarbete mellan enskilda välgörande personer,
enskilda välgörande stiftelser eller föreningar och den offentliga
fattigvården samt att sålunda, under det man söker motarbeta
tiggeriet, sammanföra och ordna alla tillgängliga krafter för att
genom enigt, planmässigt arbete på ett varaktigt sätt förbättra de
hjälpbehöfvandes ställning. Alla, som äro intresserade af och villiga
att deltaga i ett dylikt arbete, hafva en mötesplats på föreningens
Centralbyrå, dit hjälpsökande äfven vända sig. Medlemmarne i
föreningen hänvisa dessutom dit alla för dem okända hjälpsökande,
för att uppgifter skola anskaffas om deras förhållanden och bästa
sättet att hjälpa dem.
Centralbyrån har till sin hjälp män och kvinnor, hvilka besöka
de behöf-vandes hem och taga reda på deras förhållanden. Genom
ständig beröring med såväl de fattiga själfva som hyresvärdar,
arbetsgifvare m. fl. äro dessa »besökare» i hvarje särskildt fall
i tillfälle att fortast möjligt lämna upplysning om den verkliga
ställningen. Besökarne afgifva om hvarje hjälpsökande en rapport,
innehållande all utredning, som kunnat åstadkommas, så att’ det
blir möjligt att bilda sig en föreställning om hvad som kan och
bör göras. Inför ett arbetsutskott, bestående af representanter
för den kommunala fattigvården och olika välgörande sällskap samt
andra personer, hvilka arbeta bland de fattiga, föredrages hvarje
sådan rapport, jämte ansökningen sammanfattad till en »handling»,
och utskottet beslutar, hvilka åtgärder som skola vidtagas eller
tillstyrkas. För hvar och en af Stockholms åtta territoriella
församlingar finnes ett särskildt sådant utskott eller kommitté,
som sammanträder en gång i hvarje vecka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
