Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.4. Kyrkliga förhållanden. Af fil. dr C. Fr. Lundin, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
III. STATSFÖRFATTNING OCH FÖRVALTNING.
Olaus Petris staty i Stockholm.
betydande andliga alstring under samma tid, och det af Birgitta
grundade Vadstena kloster har erhållit ända till 70 dotterkloster,
ända ned i Spanien och Italien, af hvilka några ännu äga
bestånd. Reformationen blef känd i Sverige redan 1519 genom Luthers
lärjunge och själsfrände Olaus Petri (1493/1552), men det dröjde
två mansåldrar, innan den var genomförd. Gustaf Vasa (1523/60)
tog den i sin tjänst såsom den mäktigaste faktorn i sitt nationella
nydaningsverk och öfverflyttade efter Västerås riksdag (1527) kyrkans
egendom, politiska makt och högsta styrelse i konungens hand,
hvarmed kyrkan lopp fara att blifva en statsinstitution. Genom
bibelns försvenskande (Nya testamentet år 1526 och hela bibeln
år 1541) trängde dock evangelium igenom äfven på öfvertygelsens
väg. Den katolska reaktionens anlopp under den halfkatolske Johan III
och den helkatolske Sigismund bragte under hertig Karls (sedermera
konung Karl IX) ledning protestantismen till fullt genombrott, och
på Uppsala möte (1593) slöt sig Sveriges prästerskap och folk som
en man kring den augsburgiska bekännelsen. Ur dessa strider utgick
svenska folket med en ungdomsvarm hänförelse för Kristi evangelium,
hvilken gaf det kraft att trots sin ringhet
och fattigdom under Gustaf II Adolf besegra katolska reaktionens
mäktiga liga, att i Luthers land värja Luthers verk och åt
mänskligheten rädda dess dyrbaraste egendom - en bragd som väl tål
jämförelse med hvilka världshistoriens stordåd som helst.
Öfver hufvud är förra hälften af 1600-talet den svenska kyrkans
storhetstid; därom vittna namn sådana som Johannes Rudbeckius och
Laurentius Paulinus. Därefter tog en trångsinnad ortodoxi alltmera
öfverhand, och den tidigare hänförelsen svalnade. Men äfven Karl
XI:s och Karl XII:s tid har framstående kyrkans män att uppvisa: en
Hakvin Spegel och Jesper Svedberg (Emanuel Sveden-borgs fader). Då
erhöll ock svenska kyrkan genom 1686 års kyrkolag den organisation,
som i hufvudsak ännu består.
Mot den inträngande pietismen och andra afvikande riktningar satte
kyrkan edikt, rättegångar och slutligen (1726) »konventikelplakatet»,
som vid straff af böter, fängelse och landsförvisning förbjöd andra
andliga sammankomster än den offentliga gudstjänsten och den enskilda
husandakten. Sålunda afvisande alla varmare religiösa strömningar,
blef kyrkan maktlös gentemot 1700-talets flacka »upplysning». Under
nittonde århundradet lämnade denna rum dels för en mera lefvande
kristendom, framkallad genom en rad mäktiga väckelser, dels ock
för en mera medveten kristendomsfientlighet. Efter midten af
sagda århundrade hafva statskyrkobanden lossats och den kyrkliga
lagstiftningen antagit modernare former - ännu i vissa fall med en
något privilegierad ställning för statskyrkans medlemmar.
Trots det att religionsfriheten således är af ganska sent datum,
erbjuder Sveriges historia ovanligt få exempel på svårare
religionsförföljelse. Både vid öfvergången från hedendom till
kristendom och från katolicism till protestantism har svenska folkets
religiösa utveckling försiggått steg för steg, utan nämnvärdt tvång
vare sig utifrån, från andra folk, eller uppifrån, från statens
myndigheter. Därför har ock kristendomen slagit djupa rötter hos
vårt folk, ådagalagdt bland annat däraf, att de stora folkrörelser,
som äro ett så utmärkande drag i 19 :e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
