Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.8. Den vittra litteraturen. Af lektorn fil. dr R. Steffen, Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.
lighet och klassiska fornstudier, med beundran mottagna af tidens
studentungdom. Så var äfven förhållandet med J. Nybom (1815/89),
hvars något braskande sånger gåfvo uttryck åt samma ungdoms
hänförelse öfver frihetsrörelserna och den nationella lyftningen
efter 1848 års politiska stormar. I sammanhang med dem bör erinras
om ännu ett par diktare, som hört till våra mest lästa, nämligen
Elias Selilstedt (1808/74), mycket uppburen för sina älskvärda visor,
och K. A. Wetterbergh (1804/89), som under märket Onkel Adam skref
högt skattade smärre genremålningar.
Viktor Rydberg. Porträtt af A. EDELFELT.
Tidehvarfvets realistiska tendenser yttra sig äfven däri, att prosan
kom att intaga en alltmera framstående plats inom litteraturen. I
synnerhet romanen, en litteraturgren som först genom de romantiska
författarne, särskildt Almqvist, nått en högre utveckling,
har nu en blomstringstid. Men då den förut varit historisk,
exotisk eller fantastisk, blir den nu, i bourgeoisiens tidehvarf,
borgerlig. Fredrika Bremer (1801/65) tog också till mönster de
engelska romanförfattarne, som skildra 1700-talets hemlif. Först
utgaf hon »Teckningar ur hvardagslifvet», som äro hållna i en
idyllisk, något sentimental ton, men i slutet af sitt lif ägnade
hon sig åt tendensromanen. Hon sökte göra propaganda för tidens
humanitetsidéer, särskildt för kvinnoemancipationen, och vann
därigenom i utlandet en ryktbarhet, som var lika stor, om ej större
än Tegnérs. Flera romanförfattare och författarinnor uppträdde,
hvilkas största förtjänst bestod däri, att de skrefvo för vårt folk
och om vårt folk; deras syfte var snarare moraliskt än estetiskt. Vid
samma tid som Fredrika Bremer utgaf sina romaner, tecknade Sofia
Margareta von Knorring (1797/1848) de högre samhällsklasserna, och
Emilie Flygare-Carlén (1804/92) förvärfvade stor ryktbarhet genom
sina skildringar från fiskarbefolkningens lif i den bohuslänska
skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
