Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.9. De sköna konsterna - IV.9.a. Arkitektur, af stadsarkitekten F. Sundbärg, Landskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
372 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.
Rikast återfinnas dock den svenska medeltidskonstens skapelser på
Gottland. Ett helgjutet monument af denna konst är staden Visby
med sin ännu bibehållna mäktiga ringmur, sina gator och hus samt
sina många kyrkor, visserligen på ett undantag när i ruiner men
dock i full åskådlighet bibehållna. Dessa kyrkor, tillhörande det
elfte till och med det fjortonde århundradet och representerande
medeltidsarkitekturens alla skeden utom den senaste gotikens, äro
hvar för sig af intresse genom originell komposition. Äldst är
Helgeandskyrkan, en egendomlig centralanläggning, skönast anses
den i tidig gotik uppförda S:t Karin (afbildning sid. 373). Den
gottländska landsbygden har en hel skatt af fullständigt bibehållna
kyrkor från samma tidsåldrar. Anspråkslösa till dimensionerna,
öfverraska de genom sin säregna anläggning, sina väl afvägda
proportioner och sina rika och karakteristiska detaljer. Typerna
utgöra själfständiga variationer af den romanska basilikan och
den götiska hallkyrkan med kolonner. De skönaste kyrkorna tillhöra
trettonde seklet och representera en öfvergångsstil, som förenar
gotikens fantasi och spänstighet med den romanskas lugna plastik,
en stil så originell och konstnärligt genomförd, att den har rätt
till ett eget namn: den gottländska.
Af gotikens verk på fastlandet må nämnas den praktfulla, under
romanska tiden påbörjade men som götisk hallkyrka fullbordade
domkyrkan i Linköping, i hvars detaljer man spårat gottländska
förebilder,* vidare domkyrkan i Skara samt S:a Birgittas klosterkyrka
i Vadstena (afbildningar sid. 71 och 241), alla - likasom samtliga
hittills omnämnda byggnader - utförda af huggen sten. Enstaka
romanska tegelkyrkor finnas väl i Skåne, men först med gotiken
uppstod, genom nordtyskt inflytande, en egentlig tegelarkitektur,
som i södra Sverige efterlämnat sina rikaste alster och som i det
mellersta visar anspråkslösare men mera själfständiga former. En
förening af sten- och tegelarkitektur företer Sveriges förnämsta
medeltidsbyggnad, domkyrkan i Uppsala (afbildning sid. 239), en
ädelt proportionerad anläggning efter nordfranskt mönster, med
de flesta detaljer af huggen sten men murstommen af tegel. Många
svenska medeltidskyrkor, hvaribland särskildt några små landskyrkor
i Roslagen, hafva vackra och karakteristiska hvalfmålningar.
Af medeltidens profanarkitektur har Sverige jämförelsevis
ringa återstoder, hvaribland må nämnas det s. k. gamla
apoteket i Visby samt slotten Vik i Uppland och Glimmingehus i
Skåne. Träbyggnadskonsten, som föregick och fortlefde vid sidan af
stenbyggnadskonsten samt helt visst utöfvat ett väsentligt inflytande
på denna, torde under hela medeltiden varit högt utbildad och närmast
besläktad med den norska men har bevarat endast få direkta lämningar;
en sådan är den s. k. Ornässtugan i Dalarne (afbildning sid. 73).
Renässansen, likasom föregående nya konstepoker, kom sent till
Sverige; den uppträder först två à tre decennier inpå det sextonde
århundradet och är samtidig med reformationen och den politiska
frigörelsen genom Gustaf Vasa. Om renässansen och protestantismen
i allmänhet beteckna öfverflyttandet af arkitekturens tyngdpunkt
från det religiösa till det profana området, så blir detta särskildt
fallet i Sverige, där kyrkans egendom vid denna tid blef föremål för
en reduktion till staten och mången klosterbyggnad fick tillsläppa
stenen för de befästade slott, som uppfördes af Gustaf Vasa och
senare af hans söner. Dessa slott, utgörande dels fortsättningar
af medeltida anläggningar och dels fullständiga nybyggnader,
äro den svenska renässansens karaktärsbyggnader. Till förstnämnda
kategori hör det förnämsta af dem, Kalmar slott, en vidlyftig och
pittoresk anläggning, bland hvars detaljer särskildt brunnen är
ett intressant konstverk (afbildning sid. 72); likaså Gripsholm
vid Mälaren (afbildning sid. 76), en medeltidsborg som nydanades
under renässansen och tillbyggdes äfven under följande århundraden;
det utgör en komplex af byggnader, till det yttre enkelt upp-
* Jfr G. LINDGRENS historik öfver den svenska arkitekturen,
i Uppfinningarnas bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
