Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.9. De sköna konsterna - IV.9.a. Arkitektur, af stadsarkitekten F. Sundbärg, Landskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.
Barockstilen har i Sverige tre utvecklingsskeden. Det första
omfattar förra delen af sjuttonde århundradet och utgör en något
modifierad fortsättning af renässansen. Till denna stilepok, den
äldre barockens, höra flera vackra herresäten, såsom Tidö, Läckö vid
Vänern m. fl., likasom en mängd palats och hus i städerna, hvilka
under denna tid företedde en liflig byggnadsverksamhet. Utmärkande
för tiden är äfven ett ökadt intresse för den kyrkliga konsten,
resulterande i några om- och nybyggnader, hvaribland må nämnas den
lilla rikt inredda Tyska kyrkan i Stockholm samt den praktfulla,
af Kristian den fjärde uppförda kyrkan i den då danska staden
Kristianstad, men i synnerhet i dekorativa detaljer: portaler,
grafmonument och inredningsföremål, applicerade till äldre kyrkor. -
Ett tyskt karaktärsdrag präglar gärna denna tids arkitektur,
i synnerhet de ofta arkitektoniskt utbildade borgarhusen.
Nästa period, den yngre barockstilens, sammanfaller med Sveriges
storhetstid under senare delen af sjuttonde århundradet. Slotten
och palatsen, hvaraf särskildt hufvudstaden och Mälarlandskapen nu
börja öfverflöda, uppföras efter en hittills okänd måttstock, och den förra
allvarligare stilhållningen öfvergår i en lättare, med impulser
hufvudsakligen från Frankrike men äfven från Italien. Storslagen,
effektfull anläggning och förträffliga proportioner äro utmärkande
drag för byggnadsverken, hvilkas detaljer dock stundom äro mindre
väl studerade. Tidens förnämsta arkitekter äro Jean de la Vallée
(1620/96) och Nikodemus Tessin den äldre (1615/81). Den förre har
bl. a. fullbordat Stockholms mest representativa byggnad från
denna tid, Riddarhuset (afbildning sid. 78), samt uppfört det
nuvarande rådhuset m. fl. palats i hufvudstaden. Den senare har
i sina verk - hvaribland må nämnas Axel Oxenstiernas (afbildning
sid. 181), riksbankens och andra palats i Stockholm, hufvuddelen
af Drottningholms kungliga lustslott (afbildning sid. 82), det som
en praktfull ruin kvarstående Borgholms slott på Öland (afbildning
sid. 333), slotten Eriksberg och Skokloster (afbildning sid. 79),
det sistnämnda utfördt i samarbete med de la Vallée, samt andra
större och mindre herresäten, likasom domkyrkan i Kalmar - visat
sig som en mångsidig konstnär, hvilken förstod att i arkitekturen
inlägga än en praktfull eller allvarligt monumental, än en landtligt
älskvärd karaktär. Drottningholm är en yppig anläggning i den franska
smaken, men de flesta af Tessins verk utmärkas af en flärdlös, på
italienska förebilder grundad arkitektur. Denna fick en ytterligare
Utbildning af sonen Nikodemus Tessin den yngre (1654/1728), hvilken
medverkade vid många af faderns senare verk, och så gafs uppslaget
till den svenska barockstilens sista epok. Denna är samtidig med
den europeiska rokokon men visar ett något afvikande skaplynne och
kan benämnas den tessinska eller slottbyggnadsperioden.
Portal till Jakobs kyrka i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
