Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.9. De sköna konsterna - IV.9.b. Skulptur, af f. d. professorn fil. dr C. R. Nyblom, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bouchardon, som kom hit 1741 och dog här 1753, den förnämste
konstnären af de två, som utförde en bronsbyst af Karl XII,
den första plastiska bild af krigarkonungen, samt flera
bronsprydnader för Stockholms slott, t. ex. de lyktbärande »putti»
i stora uppgången. Den andra var P. L’Archevêque, som vistades här
1755/77 och, utom dekorativa verk i kungliga slottet, utförde Gustaf
Vasas och Gustaf II Adolfs minnesstoder i Stockholm, bägge dock
föga lyckade, samt blef den förste direktören för den af Adelcrantz
nyorganiserade Konstakademien men hvars största förtjänst är, att han
uppfostrade Sergel.
Johan Tobias Sergel.
Själfporträtt.
Johan Tobias Sergel (1740/1814) blef nämligen
»Sveriges förnämsta konstnärssnille». Han var född stockholmare
men af tyska föräldrar. Tidigt sattes han i lära hos L’Archevêque,
som han hjälpte med dennes arbeten i slottskyrkan och med de nämnda
statyerna, allt under det han studerade i akademien. Ändtligen kunde
han färdas till Italien, där han vistades i Rom åren 1767/78 och
fick göra bekantskap med antiken. Ehuru han därvid icke kunde lära
känna den enligt modern mening bästa delen af den antika skulpturen
från konstens blomstringstid, greps han dock på det lifligaste af
det bästa, som då bjöds honom. Hans grundsats blef då och var för
hela hans lif »att återgifva naturen efter de gamles princip». Men
huru starkt han dock i sin konst höll på det omedelbara lifvet,
visar hans ypperliga Faun (1770), likasom äfven Diomedes, Mars och
Venus samt Amor och Psyke, hvilka utfördes i Rom, och äfven Otryades
(i Paris 1778). - Då han, hemkallad af Gustaf III, kom åter till
Stockholm, var det slut med att skapa statyer; då upptogs hans tid af
att utföra byster och medaljonger af de kungliga personerna och en
mängd framstående män i landet. Men äfven därvid har han utfört ett
storverk, för hvilket eftervärlden är honom tack skyldig, ty genom
hans äfven på detta område ädla konst känna vi nu nästan hela den
krets af betydande personer inom staten, vitterheten och konsten, som
omgåfvo konung Gustaf. Han erhöll dock äfven några uppdrag af mera
allmänlig och fri art, nämligen den stora gruppen Axel Oxenstierna
och historien (i k. slottet), det första lyckade försöket hos oss
att skildra en historisk personlighet i hans verkliga karaktär;
vidare det så i tanke som i utförande snillrika minnesmärket öfver
Cartesius och den stora väggskulpturen Kristi uppståndelse, båda i
Adolf Fredriks kyrka; samt den berömda bronsstoden af Gustaf III,
liksom den nyssnämnde statsmannen framställd i sin tids dräkt
(1790, aftäckt 1808). Dessa sistnämnda arbeten voro vinsten af
hans hemkallande, och den var visst icke ringa; men han var dock
af sin genius kallad till något annat. Han var den förste, som från
ideal basis bröt med barocken och de franska traditionerna, och han
var kallad att föra rörelsen framåt utan alltför stark dragning åt
antikens objektiva kyla. Men det vardt honom ej förunnadt att göra
det. Han blef en Protesilaos, som offras i kampens början och icke
får vara med att storma Tröja. Ja, hans lott är ännu mera tragisk,
ty han stupar icke utan får på långt håll se fortsättningen på
hvad han själf begynt, medan han är satt utom striden och snart
förgätes af världen. Att han med så ädelt och från all afund
fritt sinne var vittne till utvecklingen och uppmuntrade de däri
deltagande, kan icke annat än öka vår medkänsla och äfven skänka
honom eftervärldens aktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
