Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.z. Vetenskapliga resor och geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA
ODLINGEN.
en viktig studie inom detta område är ock E. W. Dahlgrens (f. 1848)
»De franska sjöfärderna till Söderhafvet» (1900).
Till nu lämnade korta öfversikt af hvad svenska män utfört på den
geografiska forskningens område inom främmande länder bör läggas
en erinran om huru steg för steg hemlandet och dess geografiska
förhållanden blifvit bättre kända.
Efter åtskilliga förarbeten, såväl af andra som af honom själf,
kunde den ofvan nämnde A. Burens ar 1611 utgifva den första i
modern mening för sin tid tillfredsställande kartan öfver nordliga
Skandinavien, och 1626 följdes denna af ännu en karta, omfattande
hela Skandinavien med kringliggande länder. Genom dessa kartor togs
ett verkligt jättesteg framåt i den geografiska kännedomen om landet,
och under ett århundrade blefvo desamma grundlaget för såväl in-
som utländska kartor öfver Sverige. Det påbörjade landtmäteriet
(grundlagdt 1628) tjänade att samla allt säkrare geografiskt
material från landets redan bebyggda delar. Vid slutet af det
sjuttonde århundradet kan det anses, att den geografiska kartbilden
af Sverige i sina väsentliga hufvuddrag var för de styrande bekant,
ehuru politiska hänsyn gjorde, att de utförda kartarbetena ej
blefvo för allmänheten tillgängliga. Beträffande kartarbetena i
öfrigt hänvisas till afd. De officiella kartverken.
Under storhetstidens senare del började ock ett allmännare intresse
visa sig för resor inom landet, utförda af kunniga män och under
hvilka iakttagelser på vetandets alla områden samlades. Mest bekanta
torde Urban Hjärnes (1641/1724) och O lo f Rudbeck d. y. (1660/1740)
vara. Under frihetstiden blef betydelsen af ett genom särskildt
utsända resande företaget noggrannare utforskande af landet än mera
insedd. Karl v. Linnés (1707/78) berättelser om de talrika resor,
han på regeringens uppdrag företog till olika delar af landet,
torde vara de förnämsta af de många skildringar af detta slag,
som under det adertonde århundradet sågo dagen. De bidrogo
ock genom sin rikedom på etnografiska och äfven geografiska
iakttagelser att höja intresset för ortbeskrifningen, och många
äro de, särskildt bland prästerna, som under detta århundrade
författade ofta synnerligen värdefulla beskrifningar öfver större
eller mindre delar af riket. Det material, som dymedelst vunnits,
har legat till grund för sammanfattande skildringar af hela landet;
den värderikaste af dessa torde vara Daniel Djurbergs (1744/1834)
samt den dess värre oafslutade »Beskrifning öfver Sveriges rike»,
som utgafs 1849/55 af K. V. S. TJiam (1812/73).
Ehuru förutnämnda och andra arbeten innehålla talrika iakttagelser
af värde, motsvara de dock icke den nyare geografiska forskningens
anspråk. Ännu saknas på fullt vetenskaplig bas fotade skildringar
såväl af större områden af landet som äfven af detta i dess
helhet. De senaste årtiondenas arbeten hafva hufvudsakligen riktats
på förnyadt materialsamlande och detaljstudier. Inom den rent fysiska
delen af geografien ha de undersökningar, som verkställts såväl
af »Sveriges geologiska undersökning» som af ett antal enskilda
forskare öfver vår berggrunds daning, öfver istidens bildningar
och öfver halföns nivåförändringar, varit ägnade att fördjupa
kännedomen om landets ytformer. Genom A. JE. Törnebohms (f. 1838),
Fr. Svenonius (f. 1852), A. Hambergs (f. 1863) o. a. undersökningar
har äfven kännedomen om våra otillgängliga fjälltrakter under senare
tider afsevärdt ökats. En sammanfattande framställning af de talrika
undersökningarna öfver de kvartära aflagringarna - mestadels nedlagda
i förenämnda ämbetsverks samt i Geologiska föreningens i Stockholm
publikationer - har 1896 lämnats af G. De Geer i »Skandinaviens
geografiska utveckling efter istiden». Äfven det organiska lifvets
utvecklingshistoria har, med stöd af undersökningar öfver torf-mossar
och andra bildningar, under senare tid ställts i en ny geografisk
belysning. Hufvudresultaten äro sammanförda i Gunnar Anderssons
(f. 1865) »Svenska växtvärldens historia». De Skandinavien omgifvande
hafven ha med förut okänd noggrannhet och efter delvis nya metoder
studerats af F. L. Ekman (1830/90),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
