Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.2.a. Kreaturspremieringar, af byråchefen W. Flach, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draga samma nytta af herrgårdstjuren, som om han själf vore ägare
till densamma. Ehuruväl de med de utdelade frisedlarnas användande
förbundna fördelarna sålunda ej äro små, har erfarenheten likväl
visat, att endast omkring 60 % af dem åter företes till inlösen,
ett missförhållande som man inom flera län med framgång söker få
undanröjdt genom att medelst perforering dela frisedeln i tvenne
delar, af hvilka koägaren behåller den ena, hvilken inlöses med
visst belopp, vanligen 1 krona, medan åter tjurägaren såsom sin
andel erhåller den andra. Ett flertal hushållningssällskap hafva
äfven sökt underlätta anskaffandet af goda tjurar genom att inköpa
och till intresserad person utlämna dylika mot vanligen fem års
räntefri amortering. Då amorteringssumman därvid oftast plägar
erläggas i form af frisedlar, kan på detta sätt en värdefull tjur
erhållas utan något som helst kontant utlägg.
Ett talande vittnesbörd om det lifliga intresse, hvarmed dessa
premieringar omfattas, har man i det år ifrån år växande antalet
uppvisade djur. I slutet af 1880-talet, då premieringarna
voro inskränkta till endast 13 hushållningssällskap, höll sig
antalet omkring 10,000; nu åter uppvisas årligen inom samtliga
hushållningssällskapens områden ett mer än fyrdubbelt antal djur
(år 1899: 46,246). Af dessa godkännas i medeltal vid pass 65 %.
Den fulla föreställningen om nötkreatursskötselns framsteg i Sverige
i våra dagar vinnes genom ett studium af mejerihandteringen. Denna
har för vårt land numera blifvit af så stor betydelse, att vi måste
ägna densamma en särskild, närmare uppmärksamhet, hvilket sker i
artikeln sid. 514.
Får.
Fåret är ett af de kreatursslag, hvarpå Sverige undantagsvis icke är
synnerligen rikt, jämfördt med öfriga västeuropeiska länder. Medan
Västeuropa i allmänhet har nära 400 får på hvarje tusental inb.,
räknar Sverige blott omkring 250; och i jämförelse med äldre tider
har denna proportion hos oss starkt minskats, såsom framgår af
tab. 74, sid. 494.
Angående de åtgärder, som under olika tider vidtagits för fårafvelns
förbättrande i vårt land, lämnas några meddelanden under afd. för
ylleindustrien i det följande. För närvarande synas oxfordshiredown,
shropshire och southdown åtnjuta det största anseendet såsom passande
för mera bördiga och cheviots för magrare trakter. Gottland har
sedan medeltiden haft en högt drifven fårafvel, hvars produkter
varit en af öns förnämsta exportartiklar. Fåren underhöllos dels
tama och dels som »utgångsfår», hvilka hela året lefde i fullkomligt
naturtillstånd och blott infångades för att märkas, klippas eller
tjäna till slakt. Ännu finnas sådana utgångsfår på Fårön, Stora
Karlsö och Sandön. Den gottländska fårafveln är förbättrad med
cheviots, och staten äger ett stamschäferi med cheviotsfår på
Roma kungsgård.
Att fårens antal starkt förminskats sedan äldre tider är redan visadt
i tab. 74, och detsamma gäller äfven i våra dagar. År 1870 ägde
Sverige vid pass 1,600,000 får men år 1898 ej fullt 1,300,000. Den
förnämsta anledningen till detta förhållande är det stigande in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
