Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.4.a. Landtbruksvetenskapen, af föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut professorn fil. dr H. Winberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
532 VI. JORDBRUK OCH
BOSKAPSSKÖTSEL.
Landtbruksvetenskapen.
I detta sammanhang torde böra lämnas en kortare redogörelse äfven
för det viktiga befordringsmedel för landtbruket, som ligger i
en systematiskt drifven landtbruksvetenskap. De första ansatserna
till ett teoretiskt arbete i jordbrukets tjänst spåras uti sådana
anteckningar som Per Brahes Hushållsbok (1581) eller Rålambs
Adeliga öfning (1690) men framträda egentligen först i midten
af 1700-talct i sammanhang med det uppspirande intresset för
ekonomi och naturvetenskap. Under det Jakob Faggot (1699/1777),
öfverdirektör vid landtmäteriet, Vetenskapsakademiens sekreterare
1742, genom sina berömda ströskrifter »Svenska landtbrukets hinder
och hjälp» samt »Om allmänna tillståndets sjukdom och bot» gaf
uppslaget till det epokgörande storskiftet och enskiftet, och Jonas
Alströmer (1685/1761) och hans söner genom föredrag och skrifter
gåfvo nya impulser åt landets husdjursskötsel, verkade finnarne
A. Gadd (1727/97) och P. J. Bladh (1746/1816) i samma riktning,
och Joh. Fischerström (1735/96), ledamot af Vetenskapsakademien,
utgaf sin »Nye svenske economiske dictionnaire» samt »Påminnelser
vid Sveriges allmänna och enskilda hushållning». Under tiden hade
ock vid universiteten i Uppsala och Lund lärostolar i ekonomi åren
1740, 1750 och 1759 blifvit upprättade, utan att dock häraf något
inflytande kan spåras.
Men äfven naturvetenskapens stormän i denna tid började rikta sin
uppmärksamhet på frågor rörande vår modernäring. Karl v. Linné,
hvars skrifter ofta innehålla iakttagelser från jordbrukets
område, behandlade särskildt »de inhemska växter, som i brist af
säd kunde användas till bröd och matberedning», och hans lärjunge
And. Joh. Retzius (1742/1821) fullföljde hans arbete genom Försök
till en flora æconomica samt riktade husdjurens historia genom
sina Studier öfver hornboskapen efter de zoologiska fynden i
Skånes torfmossar. (Längre fram är det J. J. Berzelius, som genom
sina föreläsningar i djurkemien (1806/08) verkar grundläggande på
detta område.) Öfver hufvud kan frihetstiden framvisa en ganska
rik litteratur och stundom verkligt framstående sträfvanden på
jordbruksvetenskapens område. Ett bemärkt rum i detta afseende
intager J. G. Wallerius (1709/85), professor i kemi, som genom
sin skrift »Åkerbrukets chemiska grunder» är grundläggande såsom
agrikulturkemist och långt före sin tid. I en annan afhandling
lämnar han en ganska fullständig Jordartslära och visste äfven
tillämpa sina lärosatser såsom praktisk jordbrukare, hvarför han
redogjort uti »Observationer vid åkerbruket under 30 år».
Uti de af Vetenskapsakademien utgifna Ekonomiska annalerna
publicerades äfven under denna tid ofta nog afhandlingar
af vetenskapligt innehåll rörande landthushållningens olika
grenar, under det att tidens uppfattning af näringens praktiska
utförande fann sitt uttryck uti sådana skrifter som E. Salanders
Gårdsfogdeinstruktion (1727), Jan Bränners Tankar och försök om
åker och äng (1752) eller Tankar vid skötseln af boskap (1756),
K. G. Boijes Förfarna svenska landthushållaren (1756), K. Dahlmans
Svenska reddejan (1772), tidskriften Journalen (fr. 1781), J. af
Darellis Fogderegler och ladugårdsordning (1799), N. v. Törnes
Landthushållningen i systematisk ordning (1801/14) m. fl.
Först på 1830-talet börjar emellertid under inflytande af de nya
rörelserna på jordbrukets område i England och Tyskland samt af
dessa länders uppblomstrande landtbrukslitteratur en rationell
teoretisk verksamhet i facket att göra sig mera märkbar och vinna
tillämpning i praktiken. Thaers lärjunge Edv. Nonnen (1804/62) kan
genom grundläggande (1833) af det första landt-bruksinstitutet i
Sverige, Degeberg, samt genom sina föreläsningar och ströskrifter
anses hafva banat vägen för ett allmännare vetenskapligt studium
af jordbruket, liksom han i hela sin verksamhet var en i flera
afseenden enastå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
