Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.2.a. Flottningen, af öfverjägmästaren Th. Örtenblad, Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592 VII.
SKOGSBRUK.
återstå en del. Huruvida det lönar sig att inrätta en flottled, beror
på den virkeskvantitet, som kan påräknas komma att där framforslas,
samt på de kostnader regleringen kräfver. Som regel kan man säga,
att det lönar sig att reglera äfven helt små vattendrag.
I en större älfs hufvudflöde bestå arbetena för åstadkommande af
flottled hufvudsakligen i bortsprängning af stenar, som förorsaka
hinder, anläggande af kistor för att reglera forsar och vattenfall
eller sammantränga strömfåran, strand-skoning vid sådana stränder,
som äro utsatta för skärning, samt anläggande af ledbommar för
att förmå flottgodset att framflyta i den riktning man önskar;
härigenom kan man skydda låga strandängar, vattenverk, bropelare
o. dyl. I dessa större älf var samt dessutom i sådana mindre
vattendrag, som utfalla direkt i hafvet, anlägger man vid deras
mynningar sorteringsbomm ar, där flottgodset efter sina märken
särskiljes och utlämnas till de olika ägarne. I de mindre floderna
behöfvas, förutom hvad som nu nämnts, ofta tillika dammbyggnader
för att reglera vattenståndet; då dessa vattendrag ej i likhet med
de större älf varna matas med snön å högfjällen, hafva de eljest
endast vid vårfloden tillräckligt vatten för flott-ning. Dammarna
byggas antingen vid älfvens utlopp ur någon sjö eller tjärn, som
genom uppdämning kan begagnas som vattenbehållare - detta fall
är det vanligaste - eller vid nedre ändan af någon myr, som får
tjäna till samma ändamål, eller ock i någon del af vattendraget,
som har ett saktare lopp (spakvatten, sel). Dammarna bestå af
stenkistor, på framsidan förstärkta genom j ord vallar. I dammen
anbringas öppningar, som genom luckor kunna helt eller delvis
tillslutas, hvarigenom vattenståndet kan regleras; för flottgodsets
genomsläppande inrättas en särskild öppning, släppslussen. Liksom
de öfriga förses den med timrade väggar och ett något sluttande
golf af rundvirke.
Flottningsrännor kunna i allmänhet icke undvaras i våra smärre
flodleder. En brant bäck med ringa vattentillgång, ett större fall,
oregelbunden flodfåra med stora stenar i botten: dylika förhållanden
göra rännor oumbärliga. Rännan timras antingen på bockar eller
på underlag af trävirke eller sten, det senare där rännan ligger
lågt. På vissa ställen (i Dalarne) har man ersatt trärännorna
med rännor af järnplåt, hvilka visat sig ändamålsenliga. - Skall
flottningen gå väl, bör vattnet i rännan stå ungefär lika djupt
öfverallt. I följd häraf måste rännan göras smalare, där dess lutning
är större. Bredden bör vara relativt stor i rännans intag (början)
och därefter något minskas, emedan en del vatten alltid bortgår genom
afdunstning och genom läckning (spillvatten). För öfrigt lämpas
rännans bredd och djup efter vattentillgången och flottgodsets
mängd. I en väl byggd flottningsränna kan transporteras otroligt
mycket virke, äfven om rännans dimensioner icke äro betydande.
Framför intaget i rännan finnas ledbommar, så att virket af strömmen
föres fram mot öppningen, där likväl alltid arbetare äro posterade
och ombesörja släpp-ningen, som bör gå jämnt och så sakta, att
virket icke hopas och spränger rännan. Genom signalapparater har
man sörjt för möjligheten att vid behof från hvilken del som helst
af rännan gifva bud om att släppningen skall af brytas. Rännans
nedre ända har svag lutning, på det att flottgodset, när det
lämnar rännan, icke skall stöta mot bottnen. Är vattendraget här
grundt, anlägges nedanför rännan en s. k. slanbotten af rundvirke,
hvaröfver flottgodset får framglida; denna botten mottager då den
första stöten af virket.
Äfven andra byggnader förekomma vid flottlederna, såsom riskistor, i
marken gräfda kanaler m. m. Det viktigaste medlet för flottledernas
reglering är emellertid stensprängning med åtföljande rensning
af bottnen.
Flottningen börjar samtidigt med islossningen om våren. Särskildt
vid de smärre flottlederna är det af vikt att väl begagna tiden;
en försummad dag kan i vissa fall föranleda, att en del af virket
blir kvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
