Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.1. Järngrufvorna (jämte vissa meddelanden om öfriga grufvor). Af f. d. professorn O. G. Nordenström, Åtvidaberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNGRUFVOKNA.
623
rit, talk, pyroxen, amfibol, epidot, granat och apatit, af hvilka
flera ingå såväl i magnetitmalmerna som ock i blodstensmalmerna.
Vissa järnmalmer äro karakteriserade genom sin rikedom på
kalk. De kallas in praxi för biandstenar. De malmer åter, hvilkas
lagerarter hufvudsakligen utgöras af pyroxen, amfibol, granat
etc., kunna användas ensamma, utan tillsats af andra malmer, vid
tackjärnsberedningen och benämnas därför engående. Slutligen hafva
praktici i de kvartsiga järnmalmerna en tredje klass, de så kallade
torr stenarna.
Malmtransport vid Gellivare.
Baserad ensamt på variationerna i den kemiska och mineralogiska
sammansättningen hos malmmineralen och de mineral, som beledsaga
dem, är följande gruppering af Sveriges järnmalmer: a) järnmalmer
hufvudsakligen åtföljda af kvarts och fältspat: hithörande malmer äro
mestadels blodstenar; 6) apatitförande malmer: än magnetitmalmer,
än blodstenar; c) pyroxen-, amfibol- och granatförande malmer:
uteslutande magnetitmalmer; d) kalk- och manganförande malmer:
vanligen magnetitmalmer; e) titanförande malmer: uteslutande
magnetitmalmer.
I regeln hålla framför allt de i mellersta Sverige förekommande
malmerna mycket litet fosfor. I allmänhet varierar fosforhalten här
emellan 0*oo5 och 0*05 %. Å andra sidan finnas ock malmer, som hålla
0*i till 1*5 % fosfor, såsom t. ex. en del malmer i Grängesberg,
Gellivare och Kirunavara. I de två sistnämnda fälten förekomma ock
malmer, som hålla 1*5 till 3 % fosfor.
Utom dessa slag af järnmalm tillgodogöras i en del provinser,
framför allt Småland, sjö- och myrmalmer. Produktionen af detta
slags malmer har dock alltid varit obetydlig i förhållande till
bergmalmsproduktionen, och under de sista åren har den aftagit så
mycket, att den år 1899 endast uppgick till 594 ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
