Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.1. Järngrufvorna (jämte vissa meddelanden om öfriga grufvor). Af f. d. professorn O. G. Nordenström, Åtvidaberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
636 IX.
BERGSHANDTERING.
nu uteslutande användes, har för detta ändamål visat sig lämpligast
att låta släggans vikt variera emellan 3*5 och 4-5 kilogram, under
det nafvarnas medelvikt är 1*4 å 1*7 kilogram.
Utom genom att afpassa denna viktsrelation på lämpligaste sätt har
man ock höjt arbetseffekten genom att för borrverktygen använda
stålsorter af lämplig hårdhetsgrad och genom en för våra i regeln
hårda bergarter och malmer lämpad form å själfva borrskäret. Medelst
dessa åtgärder har man också kommit så långt, att släggor kunnat
användas för borrning af 1,500 och ända till 3,000 meter, utan
att deras ainötning eller viktsförlust stigit till mera än 0*3 å
0’6 kilogram, och, hvad borreffekten angår, bruka i allmänhet vid
borrning under hand pr arbetare och bruttotimme borras 250 å 375
mm. samt stundom ända till 600 mm.
Jämte handborrning användes också maskinborrning, dock ej vid
pallbryt-ning, men i de grufvor, där igensättningsbrytning (tak-
och tvärbrytning) begagnas, äro borrmaskiner mycket i bruk och
gifva där fördelaktiga resultat. Som exempel härpå kunna anföras
grufialten vid Norberg, Grängesberg, Ammeberg, Dannemora, Falun,
Striberg och Stripa, vid hvilka fält borrmaskiner användas såväl
vid tak- och tvärstrossning som vid ortdrifning.
Bland de olika slag af luftborrmaskiner, som användts, hafva Schrams
och Rands samt modifikationer däraf befunnits bäst, och dessa äro
därför allmännast i bruk.
Försöksvis hafva äfven elektriska borrmaskiner under sista åren
användts. Vid dessa försök hafva dels maskiner af Siemens & Halskes
konstruktion användts, dels också maskiner af typen Marvin.
För att gifva en föreställning om den effekt, som här brukar
erhållas vid användning af pressluftborrmaskiner, må nämnas, att vid
takstrossning, som är den allmännast använda igensättningsmetoden,
berglossningen pr arbetare och år om 300 dagar stiger till 1,000
å 1,600 kubikmeter eller efter vikt räknadt 3,500 å 5,500 ton. Och
vid ortdrifning erhålles genom biträde af borrmaskiner i allmänhet
en effekt, som är dubbelt så stor som vid handborrning med samma
antal arbetare.
Brytningsmetoder. Hvad angår dessa, har redan nämnts, att
pallbrytning är den allmännast använda. Öfver 80 % af all järnmalm,
som brytes i Sverige, löstages efter denna metod. Metoden användes
ock alltid i sitt ursprungliga skick eller utan igensättning. De
utbrutna arbetsrummen stå således öppna, och deras väggar stödjas
af bergband (pelare) samt. därj så är behöfligt, af mer och mindre
komplicerade förbyggnader af trä, som anbringas emellan hängandet
och liggandet. På detta sätt har man sedan uråldriga tider förfarit,
och i regeln har metoden lämnat goda resultat i såväl tekniskt
som ekonomiskt^ hänseende. Att så kunnat blifva förhållandet, har
naturligtvis till stor del berott därpå, att såväl järnmalmerna
som deras omgifvande bergarter i allmänhet äro af mycket fast
beskaffenhet.
Vid de] gruffält, där detta icke är förhållandet, har man under
de sista decennierna] öfvergått till igensättningsmetoder. Och
samma förändring har äfven införts vid en del gruffält, hvilkas
malmer och bergarter varit fasta men där malmen varit särdeles’,
mäktig och därför brytningen i Öppna rum gjort kvarlämnande af stora
mängder malm nödvändig, framför allt vid tilltagande djup. Bland
hithörande metoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
