Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.2. Järntillverkningen. Af professor J. G. Wiborgh, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JARNTILLVERKNINGEN.
647
Mila shitkolad.
På detta granris kommer ytterligare ett lager, bestående af kolstybb
och jord, som på sidorna fasthålles medelst smala bräder eller
klufven ved, hvilka bräder uppbäras af stöd från marken. Anordningen
härvid synes af bilden å föreg, sida, som visar en mila med sin yttre
betäckning under kolning. Tandningen sker antingen med kol eller
torr ved. I förra fallet nedsläppes glödande kol genom trumman till
milans botten, hvarefter densamma fylles med kol och öfre öppningen
tilltäppes. Tid efter annan öppnas trumman, och allteftersom kolen
förtäras, fylles den åter med ved, och på så sätt fortsattes, tills
öfre delen af milan är kolad, och under hela denna tid äro blott
några få draghål upptagna vid milans fot för förbränningsluftens
insläppande. Sedermera upptagas äfven rökhål vid öfre kanten af
milans sida, hvilka åter igentäppas, när vedens kolning hunnit till
desamma, och nya rökhål upptagas längre ned på sidan; på så sätt
fortsattes till milans fot, där kolningen slutar. Tändes milan med
ved, bör denna vara väl torr och finklufven.
Principen för milkolning är, att endast så mycket ved skall under
kolningen i milan förbrinna, som erfordras för att torka veden,
afdunsta vattnet och sönderdela vedens cellulosa, samt att inga
förbränningsprodukter ledas genom redan färdiga kol, emedan dessa
då delvis förbrinna och blifva lösare.
Hvilken del af milan som är färdigkolad, ser kolaren på röken,
som utgår från de i betäckningen uppstuckna rökhålen, men säkrast
märker han det på det motstånd den innanför betäckningen varande
massan gör, då ett järnspett införes i densamma; går detta lätt,
är veden här kolad, går det ej, är den okolad.
Då vedmassan kolas, minskas dess volym, milan blir mindre, hvilket
ock tydligt ses af bilden här ofvan, som visar milan färdigkolad,
jämförd med bilden å föreg. sida.
Sedan milan är färdigkolad, uttagas kolen, litet i sänder, och om
de vilja tända sig i luften, begjutas de med vatten, samt samlas
under utrifningen i en ring omkring milbottnen.
Minst 8 dagar böra kolen på detta sätt ligga utrifna, innan de
utan eldfara kunna köras in i kolhus; ofta hopsamlas de i en hög
invid milbottnen och täckas samt få så ligga, tills tjänligt väglag
inträffar för deras transport därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
