Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.a. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
832 XI.
HANDEL.
Inom det egentliga Sverige låg under medeltiden handeln till
största delen i tyskarnes händer. År 1251 slöto Sverige och Lybeck
ett fördrag om Ömsesidig infödingsrätt och handelsfrihet, hvaraf
Sverige såsom den ojämförligt underlägsna parten drog ingen nytta
men Lybeck en så mycket större. Under nära tre århundraden var vår
utrikes handel nu i Hanseförbundets våld, och först Gustaf Vasa bröt
dessa bojor, som omintetgjort hvarje möjlighet till högre välstånd
inom vårt land.
När Gustaf Yasa öfvertog omsorgen om Sveriges folk, var den svenska
handeln helt och hållet begränsad till Östersjön: därutanför seglade
aldrig ett svenskt fartyg. Konungens förnämsta sträfvan gick nu
ut på sjöfartens utvidgande, och han nådde därhän, att svenskarne
började segla äfven till Nederländerna, England och Frankrike,
ja till Spanien och Portugal - allt i stället för att såsom förut
hämta hvad de behöfde i Lybeck. Därjämte sökte Gustaf Vasa, man
kan säga med godo och ondo, uppfostra sina svenskar till köpmän.
Karl IX genomförde indelningen af våra städer i stapelstäder och
uppstäder, af hvilka de förra skulle ombesörja utrikeshandeln. Af dem
borde Stockholm blifva Sveriges hufvudhamn i Östersjön och Göteborg
vid Västerhafvet. Till sin allmänna uppfattning var Karl IX snarast
»frihandlare» - härutinnan som så ofta annars före sin tid.
Gustaf II Adolf gjorde utomordentligt mycket för den svenska
handelns förkofran, och likaledes Axel Oxenstierna. »Rikets välfärd
beror af handel och seglation» var ett uttryck, som ofta hördes
ur Gustaf Adolfs mun. I öfverens-stämmelse därmed blefvo städerna
efter tidens åsikter det särskilda föremålet för omhuldande. En
af konungens grundsatser härvid var, att riket hade större gagn af
några få ansenliga än af flera obetydliga stapelstäder, hvarför han
inskränkte dessas antal. Han sträfvade alltså, med sin tids medel,
för den koncentrering af vår handel, som ännu i dag står såsom
ett önskemål.
Äfven i öfrigt arbetades på krafternas samlande; och det i våra dagar
så betydelsefulla bolagsväsendet räknar från denna tid sin uppkomst.
I dessa osäkra och kapitalfattiga tider kunde dock nya och stora
affärsföretag icke åvägabringas utan understöd, hvarför man sökte
uppkalla dem genom privilegier och statshjälp. Sålunda fingo de
stora bolagen, på tidens språk: kompanierna, ofta monopol på handeln
med särskilda varor eller med särskilda länder. Ar 1619 upprättades
Kopparkompaniet, som erhöll monopol på uppköp och utförsel af all
landets koppar. Efter tio års tillvaro måste det dock upplösas. Ett
nytt kopparkompani upprättades 1636 men upphäfdes två år senare,
hvarefter kopparhandeln blef fri. Af långt större omfattning var det
s. k. Söderkompaniet, hvilket på förslag af holländaren W. Usselincx
privilegierades 1626, med uppgift att drifva handel på Asien,
Afrika, Amerika och Australien, och som således ägde monopol på
all sjöfart med de främmande världsdelarna. Ogynnsamma förhållanden
hindrade dock kompaniet att fullt genomföra sina stora planer. Af
öfriga handelskompanier må endast nämnas de tjärhandels-kompanier,
som från 1648 till 1715 ägde uteslutande rätt att i Norrland och
Finland uppköpa tjära till pris, som voro bestämda i oktrojen,
samt exportera varan.
Den direkta andel staten sålunda tog i affärslifvet ligger tämligen
fjärran från vår tids uppfattning. En oförtydbar anledning därtill
förefanns emellertid däruti, att vid denna tid de flesta skatter
inflöto i form af naturapersedlar, hvilka statsverket alltså hade att
själft realisera till klingande mynt. På detta sätt hade staten ett
högst betydande intresse af att försäljningen af landets produkter
försiggick med största möjliga fördel.
Bland de länder, med hvilka vår utrikes handel under 1600-talet
bedrefs, intager Holland främsta rummet. Genom handelstraktater af
åren 1614 och 1640 hade detta land förmåner framför andra nationer. I
själfva verket spelade under senare delen af 1600-talet Holland
nära nog samma ödesdigra roll för vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
