Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.2. Sociala förhållanden och socialstatistik - XVI.2.d. Egnahemsfrågan, af agronomen G. H. von Koch, Stockholm - XVI.2.e. Sjuk- och begrafningskassor, af t. f. förste aktuarien i Statistiska centralbyrån H. Burström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kande. Den proposition, som Kungl. Maj:t år 1894 aflämnade till
riksdagen, var till hufvudsaklig del grundad på detta betänkande;
dock upptogs ej kommittéens förslag till torrläggning af sanka
marker och kolonisation af de staten tillhöriga oerhörda vidderna
i Norrland, ehuru utredning af dessa frågor förordades. Riksdagen
godkände till hufvudsaklig del Kungl. Maj:ts proposition. Härigenom
beslöts, att styckning, helt eller delvis, eller afsöndring till
mindre lägenheter må äga rum å kronoegendomar, som äro beslutade
till försäljning. Dessutom lämnades medel till undersökning af
kolonisationsfrågan i Norrland. Hittills har i denna del af landet
upplåtits jord till enskilda på högst 20 år, och byggnadshjälp har
därvid lämnats under vissa villkor.
Vid 1899 års riksdag väcktes icke mindre än fem motioner i
egnahemsfrågan. I desamma påpekas den ogynnsamma ställning
jordbruksarbetaren har i jämförelse med stadsarbetaren. Kunde de
förra beredas egna jordbruk på fördelaktiga villkor, skulle icke
endast moraliska och sociala fördelar för dem uppnås, utan äfven
staten torde i ekonomiskt och andra afseenden hafva stort gagn
däraf. Statens hjälp borde lämnas genom lån med låg ränta och
lång amorteringstid. Med anledning af motionerna beslöt riksdagen
hos Kungl. Maj:t begära undersökning i egnahemsfrågan, särskildt
beträffande arbetarne å landsbygden. Kungl. Maj:t tillsatte med
anledning häraf en kommitté, som dock ej ännu afslutat sina arbeten.
Genom lagar i fråga om ägostyckning (den sista af år 1896)
har riksdagen sökt åstadkomma lättnader vid delning af enskilda
egendomar. Mycket återstår dock härvid att göra, då det nuvarande
förfarandet medför alltför dryga kostnader och många svårigheter.
Om försök att i städerna bilda egna hem har talats i sammanhang med
arbetarbostadsfrågan i dessa (sid. 988). I Stockholm har under de
senaste åren pågått en liflig verksamhet att bereda stadsarbetarne
egna hem på landet strax utanför staden. Enskilda personer och
bolag ha för ändamålet inköpt egendomar, styckat desamma och försålt
tomter till arbetarne, som själfva uppfört bostäder. Bland andra må
nämnas »Aktiebolaget Hem på landet», som vid Dufbo nära Sundbyberg
grundlagt en egnahemskoloni (se bilden sid. 991). Största svårigheten
har kommunikationsfrågan erbjudit. För dennas lösning torde kräfvas
statens medverkan. I riksdagen har af motionär föreslagits upplåtande
af kronoegendomar i stadens närhet i och för anordnande af egna
hem, dock med bibehållen äganderätt af staten. Hittills har förslag
härom förkastats af riksdagen.
Arbetarne ha å några ställen bildat föreningar i och för
åstadkommande af egna hem. Den största är Egnahemsföreningen i
Östergötland, som bildades år 1889. Föreningen bestod 1899 af 2,282
medlemmar, som innehade 13,110 andelar å 10 kronor. Filialer till
ett antal af 72 funnos i 7 län. Byggnader ha uppförts dels i och
invid städer, dels på landet. Värdet af dessa uppgår till omkring
280,000 kr. Vid tillträde af egendom betalas kontant 1/10 af värdet;
amorteringen uppgår till 2-3 % Föreningen har sökt statsunderstöd. I
närheten af Motala har en egendom inköpts och styckats samt fördelats
på medlemmar. Resultatet är tillfredsställande såväl för föreningen
som för lägenhetsinnehafvarne, och jordens taxeringsvärde har
höjts betydligt.
Sjuk- och begrafningskassor.
De svenska sjuk- och begrafningskassorna leda, liksom dylika kassor
i andra länder, sitt ursprung från medeltidens skråföreningar och
allmänna gillen, hvilka vanligen afsågo att bl. a. bereda sina
medlemmar hjälp vid sjukdoms- och dödsfall. I 1669 års skråordning
stadga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
