Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sveriges naturtillgångar. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
I. SVERIGES NATURTILLGÅNGAR.
Possila bränslen. Intet liar på årtusenden i sådan grad omvandlat
människosläktets levnadsförhållanden, som det med senare delen av
sjutton-hundratalet i större omfattning begynnande användandet av fossila
bränslen. Tack vare dem, har det varit möjligt att på en kort tid i produktivt
arbete omsätta oerhörda energimängder, som hopats under gångna oändliga
tidrymder av jordens historia. Det är också de stora stenkolsländerna,
som i våra dagar gått i spetsen för såväl den andliga som den materiella
kulturen. Sverige har nödgats använda betydande delar av sin
produktion för att från i detta avseende lyckligare lottade länder kunna köpa sitt
hastigt växande kolbehov. Så importerades i början av 1890-talet 90 kg
pr invånare, 1910 däremot 812 kg och 1912 765 kg. Kan detta ej ändras?
Härvid ha vi främst tvenne naturtillgångar att räkna med: Skånes
kolförekomster och de över hela landet spridda torvmossarna men även
möjligen Västergötlands m. fi. landskaps skifferoljor, ävensom en del
produkter från våra skogar, förutom ved även träsprit m. fi.
Stenkol. Det i nordvästra Skåne belägna stenkolsförande området
anses ha en sannolik utbredning av c:a 800 kvkm, med en koltillgång av
säkert 106, troligen omkring 300 milj. ton, d. v. s. Sveriges nuvarande
årsbehov för några få årtionden. Flötsernas jämförelsevis ringa tillgång på
prima kol gör det emellertid omöjligt att ekonomiskt utvinna detta, utan att
även lägre kolkvaliteter och de värdefulla eldfasta leror, som förekomma
tillsammans med kolen, samtidigt uppfordras. Problemet har därför gällt
och gäller alltjämt att utfinna tillräckligt stor användning för dessa
produkter. Först i den mån så sker, bl. a. genom skapande av ökad export för
lervaruindustriens produkter, genom exploatering i stor skala av metoden
för framställande av s. k. järnsvamp eller alstrande av elektrisk kraft, blir
det möjligt öka produktionen utöver de omkring 360 000 ton, som varit
de senaste årens utvinning. Lyckas det att fortfarande hålla den inhemska
produktionen av stenkol kring 1/15—1/20 av förbrukningen, såsom fallet
varit under de senare åren, måste man känna sig någorlunda tillfreds. Detta
är ju dock så ringa del av behovet, att fråga uppstått, om det ej finnes
någon möjlighet att förbättra detta förhållande. Härvid riktas mestadels
förhoppningarna, om vi ett ögonblick bortse från vattenkraften, i främsta
rummet till torvmossarna.
Torv. Att bedöma torvmossarnas värde för de närmaste kommande
årtiondena -—• för en längre tid är det icke någon mening att söka kalkylera
— är ytterligt svårt. Vi veta, att betydande torvmossarealer förekomma
inom landets flesta delar, men kärnfrågan angående denna kraftkällas
ekonomiska värde sammanhänger i lika hög grad med tvenne andra
förhållanden. Det ena är den utomordentliga kraft, med vilken
torvsubstanser-na hålla vatten vid sig bundet, varav följer, att det fordras stora
energimängder att torka torven. Detta blir m. a. o. förenat med dryga
kostnader i ett land med vanligen korta och rätt regnrika somrar. Det andra
förhållande, som högeligen försvårar torvens nyttiggörande som bränsle,
är de proportionsvis små och tunna lager, i vilka den även i de största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
