Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sveriges naturtillgångar. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
I. SVERIGES NATURTILLGÅNGAR.
kort som en biprodukt lämna stora mängder träsprit till drift av olika slag
av motorer. Även vissa av produkterna från kommande tiders
träkols-industri komma möjligen att i mycket större omfattning än nu
tillvaratagas för kraftalstring.
Sammanfatta vi Sveriges ställning som energiproducent, finna vi,
att landet liar mycket betydande kraftkällor, om ock någon större, direkt
avsättning därav till andra länder icke kan tänkas komma att ske.
Fortgår utvecklingen efter liknande linjer som hittills, måste nog
fortfarande köpas delar av energibehovet från utlandet och därför
betalas en anpart av de inkomster, andra naturtillgångar förmå förskaffa.
Landet är dock, såsom ovan visats, i detta viktiga avseende bättre
tillgodosett än ett flertal andra länder.
Mineralrikedomar.
Malmer. Sveriges berggrund innehåller på ej få ställen större och
mindre inlagringar av malmer. Av dessa är dock från nutida storindustriell
synpunkt blott järnmalmerna av någon större betydelse; men i gengäld
tillhöra dessa världens största och rikaste. De äro koncentrerade till tvenne
jämförelsevis små områden: det av gammalt kända i Bergslagen, från
Värmland i sydväst till Uppland i öster, omfattande omkring 15 000 kvkm och
innehållande ungefär en tiondel av vårt järnmalmsförråd, samt det
nordligaste Lappland, Sveriges nya bergslag, med de återstående nio
tiondedelarna. Utanför dessa trakter finnas få och i regel mindre värdefulla
malmer.
Nyligen har man sökt åstadkomma en uppskattning av jordens
järnmalmsförråd. Resultatet härav har blivit att de säkert kända tillgångarna
skulle utgöra omkring 22 400 milj. ton malm, innehållande i runt tal
ungefär 10 000 milj. ton järn. Härtill kommer dock sannolikt flera gånger
denna mängd i ännu föga kända fyndigheter. Med den nuvarande
konsumtionen skulle emellertid förutnämnda förråd, vilket vi naturligen
närmast ha att räkna med, vara konsumerat på ungefär 170 år. Det är mot
bakgrunden av dessa siffror, som Sveriges järnmalmstillgång måste ses.
Ännu en sak måste dock väl beaktas. Den nuvarande järnhanteringen
kan svårligen i nämnvärd grad med ekonomisk fördel tillgodogöra sig
malmer med en lägre järnhalt än 30 Vanligen räknas sådana med
30—60 % som lågprocentiga, de som hålla 60—70 % som högprocentiga.
Av Europas för närvarande disponibla malmförråd, utgörande ungefär
12 000 milj. ton, med c:a 4 730 milj. ton järn, utgöres icke mera än
ungefär en tiondel eller omkring 1 200 milj. ton av högprocentig malm. Därav
äger Sverige minst 1 100 milj. ton (92 %), Ryssland det övriga. Då nu
en stor del av järnhanteringen i utlandet är inställd på blandning a,v
låg-och högprocentig malm, inses lätt, vilket stort värde landets rika
järnmalmer äga. Vare sig man kommer att förädla malmen hemma eller ej, ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
