Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 1. Jordbruk. Av H. Juhlin Dannfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
III. LANTHUSHÅLLNING. 44
Om spannmålsskörden pr hektar tages som mätare för jordbrukets ståndpunkt,
visar sig vid en jämförelse med andra länder (Tab. 13), att Sverige med en
medelskörd under åren 1901—10 av 13’6 dt av vete, råg, korn och havre i
detta avseende står betydligt över medeltalet för Europa, 10’i dt pr har, och
framför alla de romanska och slaviska men efter övriga germanska nationer.
Skiljaktigheterna i avseende på spannmålsodlingen inom vårt vidsträckta
och olikartade lands olika delar äro dock stora, vare sig hänsyn tages till deras
andel i hela landets spannmålsskörd eller till avkastningen på viss jordvidd.
Främst i båda dessa avseenden kommer Malmöhus län, som på något över
en tiondel av rikets spannmålsbärande jord lämnar en större och jämnare
skörd än något annat av rikets län. Det lämnar ensamt över en tredjedel av
det vete samt omkring en fjärdedel av det korn och den blandsäd, som skördas
inom landet. I avseende på skördemängd på 1 hektar närmar det sig de högst
stående länderna i Europa. Till landets viktigare sädesodlande landsdelar höra
vidare Kristianstads län samt slättbygderna kring mellersta Sveriges stora insjöar
samt Gottland och Öland, ehuru dessa områden i skördetal pr arealenhet komma
föga över rikets medeltal. I detta avseende intaga däremot Gävleborgs och
Kopparbergs län ett framstående rum trots sitt jämförelsevis nordliga läge.
Förklaringen härtill torde i väsentlig mån ligga i en riklig tillgång på gödsel och den
noggranna omvårdnaden om denna, särskilt genom inblandning av torv- och
dyjord, som inom dessa trakter av ålder varit bruklig. Men även i övrigt står
jordbruket sedan gammalt jämförelsevis högt i dessa båda län. Landets
höglänta och skogrika delar stå, med undantag för dessa län, lägre än slättbygderna
i såväl sädesbärande jordvidd som spannmålsskördarnas relativa storlek.
De olika sädesslagens andel i landets skörd har under tidernas lopp undergått
en betydlig förändring, såsom synes av Tab. 11 och av följande diagram.
Proportionella skörden av de fyra viktigaste sädesslagen, åren 1560—1910.
Omkring 1560. Åren 1801—20. Åren 1901—10.
Vete. Råg. Korn. Havre.
Anm. Räknat efter vikt. — För år 1560 efter II. Forssells beräkningar, vilka icke omfatta
de’dåvarande danska och norska landskapen: annars sknlle vetets andel vara något större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
