Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 1. Jordbruk. Av H. Juhlin Dannfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rotfrukter.
65
rikt givande och i de flesta fall mot sjukdom härdigare, vilka införts från
Nordamerika, England och i senare tid i synnerhet Tyskland. Bland sådana mer
allmänt odlade slag märkas i synnerhet två sedan 1870-talet här odlade sorter,
den tidiga, men mot sjukdom föga motståndskraftiga röda amerikanska
rosenpotatisen och den vita engelska Magnum bonum. Vidare odlas rätt allmänt de
tidiga vita matsorterna Early puritan och Harbinger, den medelsena
magnum-bonum-liknande Up to date och en mängd givande och stärkelserika men grova
tyska sorter, såsom de vita Professor Mærcker, Geheimrath Thiel, Richters
Imperator och Silesia.
Sockerbetsodlingen, som i vårt land påbörjades redan under andra årtiondet av
det förra århundradet men först från 1850-talet kan sägas ha fått fast fot i
landet, har småningom gått framåt och på senaste tiden nått en storartad
utveckling. Sedan under åren omkring 1870 försök att utsträcka betodlingen till
mellersta Sverige misslyckats och alla betsockerfabriker norr om Skåne snart åter
måst nedläggas, var sockerbetsodlingen länge inskränkt till denna provins, där de
naturliga förutsättningarna äro bäst uppfyllda. Från början av 1890-talet har
emellertid odlingen åter utsträckts och äger numera rum även i Halland,
Blekinge, södra Kalmar län och Öland samt öster- och Västergötland. Betarealen
har sedan mitten av 1890-talet vuxit från omkring 18 000 har till omkring 30 000
har år 1914 och även skörden under samma tid ungefär fördubblats; den uppgick
under åren 1901—10 till 8 268 326 ton eller 27*8 och åren 1911—14 till
883 81S ton eller 30 ton pr har, vilket föga understiger skördetalen för de i
detta avseende högst stående länderna, Nederländerna och Belgien. Sockerhalten
har varit i jämn stegring, så att utbytet av råsocker från 6’6 % av betvikten
år 1870 stigit till 15’77 % år 1912. Den sort, som odlas, är av den tyska
Klein-Wanzlebenerstammen, och utsädet hämtas från Tyskland.
Jämte den betydliga direkta inkomst, sockerbetsodlingen lämnar jordbrukaren,
medför densamma fördelen av en grundligare bearbetning och ogräsrensning samt
rikligare gödsling än övriga växter fordra och betala och framkallar därigenom
ökade och jämnare skördar även av övriga grödor. Dessa fördelar skulle även
odlingen av övriga rotfrukter medföra, om samma omsorg ägnades dem, vilket
dock i regel ej blir fallet. Även dessas odling är dock ägnad att höja jordens
avkastning och likaså även nötkreatursskötseln genom att bereda tillgång på saftigt
foder. Ilotfruktsarealens storlek i förhållande till hela åkervidden kan därför på goda
skäl betraktas som ett mått på jordbrukets och nötboskapsskötselns ståndpunkt.
Rotfruktsodlingen har först på senaste tid vunnit någon allmännare utsträckning,
men trots det den därför använda arealen under senaste kvartssekel varit stadd
i en mycket hastig ökning, från 25 000 hektar 1890 till 105 000 hektar år 1913,
upptog den sistnämnda år ej fullt 3 % av rikets odlade jord. Största
utsträckning har rotfruktsodlingen nått i Malmöhus län, där den upptager omkring 10 %
av hela åkerarealen och lämnar över en tredjedel av rikets totala rotfruktsskörd
(inbegr. sockerbetor) och nära en fjärdedel av rikets skörd av fodprrotfrukter.
Även övriga sockerbetodlande län samt Kopparbergs, Jönköpings och Jämtlands
län hava mer utsträckt odling av foderrotfrukter än övriga delar av landet. På
det hela taget står denna viktiga odling ännu mycket tillbaka i de flesta delar
av landet, beroende delvis på bristande uppfattning om dess stora ekonomiska
betydelse men även på svårigheten att skaffa för rotfrukternas skötsel erforderlig
arbetskraft.
Av foderrotfrükter odlas i Sydsveriges lerjordstrakter ganska mycket betor, men
i övrigt mest, och i norra Sverige uteslutande, rovor, huvudsakligen den
långsträckta, vitköttiga Bortfelderrovan. Kålrötter och morötter odlas mindre, de
förra huvudsakligen på styvare lera, de senare på sand och mulljord. Dock har
odlingen av kålrötter på senaste åren varit stadd i stark ökning.
5—123483. Sveriges land och folk. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
