- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Andra delen /
126

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 4. Offentliga oeh enskilda anstalter till lantbrukets främjande. Inl. av W. Flach - Veterinärväsendet. Av G. Kjerrulf - Jordbrukets kreditanstalter. Av [V. Ramstedt] E. von Hofsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

iii. lanthushållning.

dels på att upptäcka sjukdomen, vilket skett genom s. k.
tuberkulinundersök-ningar, dels på att skydda de uppväxande generationerna av nötkreatur från
att nersmittas. Denna kamp har understötts med statsmedel — för år 1914
voro härför beräknade 60 000 kr. — och som ovan sagts letts av
Lantbruksstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har jämlikt K. kung. 1/B 1903 haft åt sig anförtrodd
ledningen av bekämpandet av den form av nötkreaturstuberkulosen, som yttrar sig
genom förändringar i juvret hos mjölkkor, den s. k. juvertuberkulosen. År 1913
nedslaktades 198 st. av juvertuberkulos angripna djur och erhöllo djurägarna
för dessa en ersättning av tillsammans 22 053-06 kr. eller i medeltal 106-33 kr.
pr djur.

3) Övervakandet av in- och utförseln av husdjur och vissa varor. Sveriges
isolarade läge gör, att landet i stort sett varit förskonat från mera svårartade
kreaturssjukdomar. Då smittämnet till dessa i övervägande antalet fall icke
kan införas annat än med djur —■ det vanligaste — eller ock människor eller
vissa varor som bärare, förefinnas ytterst stränga bestämmelser, som reglera
denna införsel. Vid förekomst av svårare kreatursepizootier i främmande
länder är t. ex. ali införsel av djur från dessa totalt förbjuden. Reglerande
författningar i detta avseende äro huvudsakligen K. kung. a/12 1898 med däri’
genom K. kung. 18,/7 1913 och 2/3 1915 gjorda ändringar; 28/9 1906; 22/6 1911;
•/ii 1912,

Av vikt är emellertid för uppehållande av Sveriges anseende som
djur-och köttexporterande land, att inga djur och intet kött utföres, som kunna
giva anledning till berättigade klagomål i importlandet. Därför äro i detta
avseende, som ovan nämnts, även stränga bestämmelser ang. kontroll vid utförsel
av husdjur och kött meddelade och återfinnas dessa bestämmelser
huvudsakligen i K. kung. 29/n 1906; 29/i 1909; K. förordn. 10/10 1913 (2 förordningar;;
med däri genom K. kung. 6/4 1915 gjord ändring.

4) Kontrollen över inom landet tillsaluhållna födoämnen, ordnad genom
hälsovårdsstadgan för riket 2% 1874, lagen 10/10 1913 och K. kung. 10/io 1913.

Detta endast några korta antydningar om det svenska veterinärväsendets
nuvarande ståndpunkt. Intresserade hänvisas till Kjerrulf och Regnér
»Författningar m. m. ang. det civila veterinärväsendet i Sverige», Stockholm
1912 och supplement 1915, eller Kjerrulf och Ringdahl »Det civila
veterinärväsendet i Sverige», Stockholm 1910.

Jfr f. ö. I, 543.

Jordbrukets kreditanstalter.

Valmstruchska banken, Sveriges äldsta bank, erhöll år 1656 kungligt
privilegium att utlämna lån på »slott, hov, land och fälder, åkrar och
ängar o. s. v.». Sveriges riksbank, stiftad 1668, övertog, efter den
Palm-struchska bankens upphörande, utlåning mot säkerhet i jordegendom.

Lånen lämnades till en början på kortare tid, men övergingo småningom till
stående lån. Härigenom kommo bankens medel att i alltför stor utsträckning
fastlåsas. För att lätta bankens rörelse utan större men för jordbruket beslöt
ständernas sekreta utskott 1752, att en årlig kapitalavbetalning skulle göras,
så snart lånen varit stående under 10 år. Därmed var man snart inne på ett
amorteringssystem, som år 1779 fastslogs, med bestämmelse om ett allmänt årligt
avdrag av 2 % till dess lånen blivit till fullo guldna. Detta gällde ända till
år 1859, då amorteringen ökades till 3 °/> pr år. Räntan var från början 8 %,
men nedgick 1687 till 6 % År 1741 nedsattes räntan för lån mot inteckning
i frälsegods och säterier från 6 till 5 %. År 1756 företogs nedsättning till 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:53:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig15/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free