Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Skogsbruk - 1. Skogarna och skogsväsendet. Av [Th. Örtenblad] A. Wahlgren och Th. W. Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
iv. skogsbruk.
tallmoarna gärna samlade under skärmet av moderträdens kronor, ödsligheten
av denna bild stegras än mer, där marken är stadd i försumpning, vilket är
händelsen inom betydande områden i dessa trakter. Beståndens tillväxtförmåga är
under slika förhållanden mycket ringa. Där mindre lång tid förflutit efter
senaste skogseld, och tillståndet å den brända marken medgivit rikare uppkomst
av plantor och bättre betingelser för deras trevnad, förete bestånden en
livskraf-tigare bild med ej sällan god slutenhet och tillväxt. Detta är även fallet inom
de från de föregående härledda beståndstyper, som man kallat mossrika
barrblandskogar och örtrika granskogar, vilka förekomma å de bättre jordmånerna
och således fått utveckla sig under gynnsamma livsvillkor.
Inom de delar av norra barrskogsregionen, där visserligen avverkning kunnat
bedrivas, men på grund av stora avstånd till flottningsbara vattendrag eller
mycket lång och dyrbar flottning endast timmer av något grövre dimensioner ända
till i senaste tid kunnat uttagas, har man vid avverkningarna utplockat de
härtill dugliga stammarna med kvarlämnande av alla smärre träd, varvid man
beräknat, att dels dessa smärre träd skulle småningom utväxa till utdrivningsbar
dimension, dels återväxt uppkomma genom självsådd i de luckor, som uppstått
efter de grövre trädens borttagande. Å godartade marker hava dessa beräkningar
åtminstone i någon mån slagit in, men i många, för att icke säga de flesta fall,
har denna s. k. timmerblädning haft den påföljd, att en stor del av de
kvarstående träden, som förut stått överskärmade eller starkt sidotryckta, antingen
ej kunnat utnyttja den friare ställningen till avsevärd ökning i tillväxten eller
t. o. m. torkat, vilket särskilt hänt med granen, under det att samtidigt den
väntade återväxten blivit mycket otillfredsställande eller alldeles uteblivit.
Mångenstädes har den skuggfördragande granen fått tillfälle att intränga och fatta fäste
på marker av så svag näringsförmåga, att detta på markbeskaffenheten ganska
fordrande trädslag där ej förmår lämna en nöjaktig produktion, under det att
den hindrat den mera ljusbehövande men på växtplatsens beskaffenhet
anspråkslösare och därför på sådana marker mera tillväxtkraftiga tallens plantor att
utveckla sig. Å många lokaler hava också de här nästan värdelösa lövträden björk,
asp och gråal innästlat sig i alltför stor utsträckning. Många av de på detta
sätt behandlade skogsbeståndens produktionsförmåga har således för lång tid
framåt blivit i hög grad nedsatt.
Där flottlederna varit lättare tillgängliga eller kommunikationsförhållandena
i övrigt samt tillgången på arbetskrafter medgivit, att även smärre
virkessortiment, såsom pappersved och pitprops, kunnat med fördel utdrivas, samt
än mera där kolning av avfallsvirke och småskog av t. o. m. lövträd kunnat
ske, vilket i senare tid varit fallet i rätt stora delar av övre barrskogsregionen,
framför allt i dess kusttrakter, liksom också i nästan hela södra barrskogsregionen,
där hava möjligheter förefunnits både att genom gallringar vårda de växande
bestånden och att genom väl avpassade föryngringshuggningar gynna den
naturliga återväxten eller, där sådan visat sig vilja felslå, föranstalta om uppdragande
av nya bestånd genom kultur. Där dessa möjligheter utnyttjats i rätt riktning,
vilket har skett å många både Statens och enskildas, särskilt de större
bruksegendomarnas och godsens skogar, visa bestånden i mån av ståndortens godhet
en fullt tillfredsställande beskaffenhet och produktionsförmåga.
Å dylika skogar har det allmännast tillämpade skogsbrukssättet varit
trakthuggning med kvarlämnande av fröträd, avsedda att åvägabringa återväxt genom
självsådd, men där bestånden varit av olikåldrig typ eller naturförhållandena i
övrigt så påkallat, har avverkningen även skett blädningsvis, då vanligen i form
av s. k. luckhuggning. Fordomdags tillämpades trakthuggning med
kalavverkning i stor utsträckning inom de skogar i mellersta Sverige, vilka huvudsakligen
avsågo att förse järnbruken med kol. Sådana skogar framvisa nu ofta
synnerligen jämna och vackra bestånd, vilket även är fallet å områden, som fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
