Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jakt och fiske - 1. Jakt och jaktlagstiftning. Av A. Wahlgren - 2. Fiske. Av [F. Trybom] O. Nordqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKE.
211
nom direkt jaktutövping endast jämförelsevis ringa utbyte vara att av den
enskilde vinna, så länge villebrådsstammen bibehålles på den låga nivå, vartill den
så småningom sjunkit i de mera tätt bebodda orterna. Här har likväl jakten
för jordägaren vunnit ett ej ringa värde därigenom, att mera burgna
jakt-älskare för sitt nöjes skull i allt större utsträckning söka förvärva jakträtt
å sammanhängande jordarealer mot erläggande av s. k. jaktarrenden. Vad
jordägaren ej kan vinna genom egen jaktutövning, kan han genom sådan
utarrendering av sin jakt erhålla till oftast betydligt högre belopp, än det å
marken befintliga villebrådet direkt skulle kunna inbringa.
Ehuru jakten sålunda för den enskilde kan sägas vara av jämförelsevis
underordnad betydelse såsom förvärvskälla, så representerar dock den inom landet
i dess helhet befintliga villebrådsstammen ett avsevärt kapital, som är väl värt
att på ändamålsenligt sätt förvalta. Ty villebrådet lämnar dels pälsverk, dels
ett sunt och närande födoämne, som är högt skattat för sin fina smak, och
då därjämte jaktens utövande utgör en stärkande och härdande idrott för det
uppväxande släktet, synas alla skäl tala för, att man bör skänka villebrådet
sådan omvårdnad, att ej allenast dess avtagande förhindras utan fastmer dess
tillväxt och jaktens önskemål befrämjas. Intresset för en förbättrad
jaktvård är även i glädjande tillväxt genom åtgärder av såväl landsting och
hushållningssällskap som en mängd jägarförbund och jaktvårdsföreningar, vilka
sam-manslutit sig till gemensamt samarbete under namn av Svenska jägarförbundet.
För egen del drager Statsverket en viss inkomst av jakten dels genom
avgifter för av skogsstatspersonalen fällda älgar och rådjur, dels genom
utarrendering av jakträtten å en del kronomarker samt genom erlagda
jaktpassavgifter. Inkomsterna härav utgjorde år 1913 10 253 kr. och år 1914
12 736 kr. Dessa inkomster motvägas dock av bl. a. utgifterna till
skott-premier för fällda rovdjur, vilka premier år 1913 uppgingo till 11 198 kr.
2. FISKE.
Sveriges naturliga beskaffenhet, såsom varande till större delen omgivet
av hav och i sitt inre uppfyllt av hart när oräkneliga sjöar, hänvisar dess
bebyggare att taga en betydande del av sin näring ur vattendragen.
Visserligen har landets stigande uppodling och industriella utveckling samt
det stora värde, som landets vidsträckta skogar nu för tiden äga mot förr,
orsakat, att fisket relativt icke numera har den stora betydelse, som
detsamma fordom hade för den tidens fåtaliga och spridda befolkning. Men
ännu i den dag som är har fisket såsom näringskälla ett betydande värde.
Det lämnar genom förbättrade fångstmetoder och till följd av högre pris
på fisken i det hela säkerligen större avkastning än någonsin under äldre
tider. De svenska fiskenas avkastning kan icke ännu med bestämdhet
angivas, i det att i synnerhet för sötvattensfisket fullständiga uppgifter
icke föreligga. Enligt en ungefärlig uppskattning för perioden
1891—95 skulle emellertid årliga värdet av de svenska fiskena då
hava uppgått till omkring 9 milj. kr., varav kommo på kustfisket 4, på
storsjöfisket 1-5 samt på sötvattensfisket (inräknat lax- och ålfisket) 3-5
milj. kr. Sillfisket beräknades giva 2 750 000 kr., strömmingsfisket
1 miljon, hummer och ostronfisket 175 000, laxfisket 950 000 och ålfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
