Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jakt och fiske - 2. Fiske. Av [F. Trybom] O. Nordqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
V. JAKT OCH FISKE.
600 000 kr. Under 1913 utgjorde utbytet av Sveriges havs- och kustfiske
16 140 754 kr. Härav kommo på Göteborgs och Bohus län1 ej mindre än
9 344 529 kr. Sillfisket vid västkusten avkastade 4 794 466, sill- och
strömmingsfisket i Östersjön och Öresund 2 564 528, västkustens
makrillfiske 2 068 103, Göteborgs och Bohus läns trålfiske 2 207 093,
storsjöfiske (långa, torsk m. fi.) 667 138 och hummerfiske 503 894 kr.
Ostronfisket gav blott 2 514 kr. Ålfisket vid rikets kuster lämnade
samma år ett utbyte av omkring 1 104 000, laxfisket vid kusterna och
i de större strömmarna omkring 561 000 kr. Fisket i den största insjön,
Vänern, inbragte 527 000 kr.; någon bestämdare uppskattning av hela
det svenska insjöfiskets avkastning kan svårligen lämnas, sannolikt har
likväl denna avkastning årligen under senare år uppgått till omkring 3
milj. kr. Rörande införseln och utförseln av fisk meddelas uppgifter i Tab.
41. — Omkring 35 000 personer leva uteslutande av fiske, varförutom detta
utgör en mer eller mindre avsevärd binäring såväl för kustbefolkningen
som även för den jordbrukande befolkningen inuti landet.
Östersjön, som i öster och söder sköljer våra kuster, är ett innanhav med
vatten av ringa, från söder mot norden avtagande salthalt, som i Bottniska viken
liksom även i skärgårdens inre vikar är minimal. Salthalten hos vattnet
tilltager däremot från Kattegatt norr ut och är i Bohustrakten, vars vatten står i
mera direkt förbindelse med Nordsjön, ungefär densamma som i nämnda hav.
En naturlig följd av detta förhållande är, att antalet saltvattensfiskar är
betydligt större än i Östersjön, varest de utgöra ett fåtal och till antalet avtaga mot
norr i och med den minskade salthalten hos vattnet. I Östersjön visar sig
också ett annat anmärkningsvärt förhållande, i det att vid kusten och
synnerligast i skärgården rena sötvattensformer uppträda till lika eller större antal
än saltvattensarterna. Så finnas av våra omkring 40 sötvattensfiskar ej mindre
än 30 arter även i Östersjön och äro delvis föremål för ett inbringande fiske.
Ett annat även på fiskets bedrivande inverkande förhållande är, att en stor
del av våra kuster äro omgivna av talrika större eller mindre öar och skär eller
s. k. skärgårdar. — En följd av anförda förhållande är, att skillnaden mellan
sötvattens- och havsfiske i Östersjön blir mindre utpräglad än vid vår västkust och
vid andra länder, som omgivas av saltare hav. I Östersjön är det svenska fisket
övervägande ett kustfiske; vid västkusten och synnerligast vid Göteborgs och
Bohus län har fisket alltmera övergått till ett fiske i öppna havet. För övrigt
är i fråga om våra fiskerier, då de jämföras med andra länders, att märka, att
hos oss ägas båt och fiskredskap av de fiskande själva -—• besättningen är
delägare i båten eller fartyget, och avkastningen delas efter andel, sedan en viss
del avsatts för båtens underhåll. Först i och med det trålfiske med ångfartyg,
vilket under senare år av rederier eller bolag satts i gång från vår västkust,
hava besättningar börjat förhyras inom svenska fiskeflottan.
Saltvattensfisket.
Sillen (Clupea harengus) och dess i Östersjön förekommande mindre
form strömmingen (Cl. harengus var. membras L.) är den för fisket
viktigaste av alla våra fiskarter. Sillfisket i Bohuslän tilldrager sig största
1 Fiskeristatistiken har i detta län beräknats ej för kalenderår utan för tiden l/t—3l/a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
