Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 2. Järntillverkning. Av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TACKJÄRNSTILLVERKNINGEN. 271
Tab. 59. Utförsel av välljärn, åren 1891—1914.
Ärligen Smältstycken och råstänger ton Stångjärn ton
1891—95 . . . 11616 168 563
1896—00 . . . 21453 166 626
1901—05 . . . 21 740 172 680
1906-10 . . . 26 380 143 780
191 1.....! 27 600 129 200
1912 ..........35 600 131200
1913 ..........39 500 129 400
1914 ..........23 300 90 500
Införsel av välljärn förekommer ej.
Beträffande de olika tillverkningsmetoderna för välljärn lämnas här
nedan en kortfattad redogörelse.
G. Ekman.
Det äldsta närmare kända sätt att i härd bereda smidbart järn (välljärn) av
tackjärn var det s. k. tysksmidet, som infördes här i landet i början av 1600-talet.
I en tyskhärd tillverkades 2 à 3 ton stångjärn pr vecka med en kolåtgång av
mer än 200 hl träkol pr ton. Avbränningen var 18 %.
Metoden undergick småningom förbättringar. Så började man i Frankrike
använda särskilda härdar för smältstyckenas vällning, vilka benämndes räckhärdar.
Detta så förändrade smide infördes 1740 inom Dannemora bergslag under
namn av vallonsmide och användes där allt fortfarande. Wallonhärden är
liksom tyskhärden öppen men betydligt mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
