Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 2. Järntillverkning. Av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLVERKNING AV LEGERINGAR, 285
Tab. 64. Tillverkning av stål i elektrisk ugn i Sverige, åren 1900—14.
År Ton
1900 . . . 14
1901 . . . 37
1902 . . . 208
1903 . . . 539
samma år av en något större och året därpå av en ugn, rymmande 1 800
kg och avsedd att tillverka 1 500 ton stål pr år, vilken ugn allt
fortfarande är i gång. För denna större ugn disponeras ett kraftbelopp av 175
kilowatt.
År 1903 installerades vid Kortfors en elektrisk stålugn à 3 ton av
fransmannen P. Héroults typ. Héroults ugn är en s. k. elektrodugn,
d. v. s. den elektriska strömmen tillföres ugnen genom elektroder av kol
eller grafit. År 1909 byggdes på samma ställe en liknande ugn för 7
tons charger. I juli 1914 igångsattes en 1-tons Héroult-ugn vid Ljungby.
Sedan år 1910 är en elektrodugn av Aktiebolaget Elektrometalls typ
för 2 tons charger i gång vid Söderfors.
En 1 V2-tons ugn av närmaste Stassano-typ är för närvarande (dec.
1915) under byggnad vid Hagfors.
År 1912 igångsattes vid Hallstahammar bultfabrik en liten
elektrodugn (200 kg. charge), konstruerad av svenske ingenjören Ivar
Rennerfelt. Denna lilla ugn blev föregångare till ett flertal ugnar av samma
eller liknande typ och i storlekar mellan 100 och 1 250 kg. Hittills äro
16 ugnar byggda. De användas huvudsakligen för tillverkning av stål
för stålgjutgods och för verktyg men även för smältning av koppar och
metall.
Tillverkning av legeringar.
Sedan år 1904 bedrives i Sverige elektrisk tillverkning av en del
huvudsakligen inom järnhanteringen använda legeringar. För dessa legeringars
framställning betjänar man sig i allmänhet av elektrodugnar av samma
typ som användes inom karbidindustrien.
De platser, där sådan tillverkning förekommer, äro Domnarvet,
Gull-spång, Kortfors, Månsbo, Sandsta (nära Hagge), Trollhättan och Vargön
(nära Vänersborg). År 1914 tillverkades legeringar i 20 ugnar.
Tillverkningen har varit följande (ungefärliga kvantiteter):
Kisel
Ar järn
ton
1904 ..... 225 — — — — - —
1905 ..... 230 3 — — — - —
1906 ..... 665 — — — — — —
1907 ..... 950 — — — — — —
[-Kisel-mangan
Manganjärn
Kromjärn
Wolfram-järn
Kisel-man-gan-alumi-nium-järn-]
{+Kisel-
mangan
Mangan-
järn
Krom-
järn
Wolfram-
järn
Kisel-man-
gan-alumi-
nium-järn+}
ton
[-Kisel-alu-minium-järn-]
{+Kisel-alu-
minium-
järn+}
ton
1904 . . . 552
1905 . . . 995
1906 ... i 935
1907 ... 1 116
1908 ... 967
1909 ... 591
1910 ... 431
1911 ... 2034
1912 ... 1285
1913 . . . 2 276
1914 ... 1768
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
