Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tillverkningsindustri. Inl. av [G. Sundbärg] K. Åmark - 10. Hantverk och hemslöjd. [A. Raphael] - Hemslöjd. Av S. Odén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMSLÖJD.
467
bonader och skåp, i dess stilfulla stolar, övriga husgeråd samt redskap, man spårar
dem i den rike skånebolidens kistor, fyllda med färgglada vävnader av rödlakan,
krabbasnår, dukagång, munkabälte, opphämta, rosengång och allt vad nu dessa
många slag av konstvävnader heta, som för övrigt varit allmänna litet varstädes
i landet. Även i spetsknypplingen i trakten kring städerna Motala, Vadstena
och Skänninge samt flerstädes i Dalarne och Skåne, i Hallands bindslöjd samt i
den skiftande lappslöjden av skinn, ben, trä och horn se vi spår av denna
allmogekonst. Denna konstnärliga allmogeslöjd existerar knappast längre, har man
påstått. Men oriktigheten i detta påstående framgår tydligt av en nyligen
fullbordad undersökning, verkställd av den av K. Maj:t under år 1912 tillsatta
hemslöjdskommittén. Visst har denna konstslöjd gått ofantligt tillbaka, men
faktum är, att den ännu i dag praktiseras i synnerhet i Skåne, Dalarne och
Norrland samt att den flerstädes genom hemslöjdsföreningarnas målmedvetna
arbete under senaste år något tilltagit samt ej sällan utvecklat sig till en rätt
lönande saluslöjd.
Samma utredning giver vid handen, att den enbart för praktiskt bruk bedrivna
husbehovsslöjdcn ännu spelar en rätt väsentlig roll i allmogens liv. Från
hushållningssällskap och hemslöjdsföreningar i de flesta län meddelas, att det till
husbehov spinnes i en mängd lantmannahem samt väves i ännu flera. I
synnerhet är detta fallet i avlägsnare, av kulturen mindre berörda landsändar, såsom
inom Norrbottens och Västerbottens län, där än i dag för familjen erforderligt
vadmal och annat beklädnadstyg liksom linne och strumpor förfärdigas inom
hemmet. Detsamma är förhållandet i trakter, där såsom i Siljanssocknarna den
gamla folkdräkten ännu bibehållits. I mera centralt belägna trakter däremot,
särskilt i grannskapet till de större städerna, föredrager allmogen fabriksvara
framför hemmagjord.
Det totala bruttovärdet av för eget behov förfärdigade hemslöjdsalster —
vanligt syarbete samt reparations- och byggnadsarbeten ej medräknade — uppskattas
för år 1911 till vid pass 18 milj. kr. Härav kommer på vart och ett av
Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län mellan 1 och 3 V2
milj. kr. Det ligger i sakens natur, att dylika siffror på intet vis kunna göra
anspråk på full exakthet utan fastmera äro att betrakta såsom rätt grova
värderingar, vilka i varje fall säkerligen äro för låga.
Förvärvsslöjden. När hemslöjden inriktar sig på försäljning, brytes ofta så
att säga den konstnärliga udden av densamma. Man inriktar sig efter köparens
smak, det är efterfrågan på marknaden, som i viss mån bestämmer arbetsmetod
och modeller, man försöker så gott sig göra låter efterhärma gouterat
industriarbete. Därmed vare dock icke sagt, att icke även förvärvsslöjden på många
orter vetat att bibehålla sin konstnärlighet och sina karakteristiska mönster, i
synnerhet i trakter, där den förekommer samman med husbehovsslöjd.
Alltefter råämnenas förekomst samt andra yttre omständigheter eller i
folkkaraktären inneboende anlag och egenheter hava i Sverige liksom annorstädes
vissa slöjdcentra uppkommit, där företrädesvis vissa slöjdalster tillverkas. Bedrives
så denna tillverkning i större skala, har den ofta tendens att övergå till
hemindustri med arbetsgivare-förläggare samt en mer eller mindre obesuten
arbetarstam med slöjden såsom huvudsaklig sysselsättning.
Sjidnaden var under 1700-talet och under förra hälften av 1800-talet en
förvärvsslöjd, som statsmakten särskilt understödde för erhållande av inhemskt
råmaterial till de då uppväxande väverierna. Samtidigt som ali hemvävnad i
städerna till avsalu förbjöds, förordnades, att skicklighet i. spånad på allt sätt
skulle upparbetas. Statsschäferier anlades, undervisning i linodling och linets
beredning meddelades, och spinnskolor upprättades över hela landet, dit varje
socken måste sända en person i lära med skyldighet för densamma att sedan
utbreda förvärvad kunskap inom hemorten. Men då den betalning, fabrikerna bjödo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
