- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Andra delen /
536

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Sjöfart. Av H. Rosman och K. E. Norman - Kanaler och farleder. Av F. V. Hansen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

X. SJÖPART.

stod givetvis krav på denna senares ombyggnad till samma mått som den förras.
Denna ombyggnad skedde ock under åren 1838—44, sedan ett nytt bolag
inträtt i stället för det äldre. Arbetet utfördes under ledning av Nils Ericson,
berömd såväl som kanal- som järnvägsbyggare. Den sålunda ombyggda kanalen
är ännu i bruk. Av den äldre anläggningen är slusstrappan vid Trollhättan
jämväl i fortfarande användning ehuru 113 år gammal. För närvarande pågår
en radikal ombyggnad av kanalen, varom mera nedan.

Till de äldre ännu använda kanalerna hör även Södertälje kanal, som utfördes
1806—19 under ledning av Nordewall. (Jfr sid. 538.)

Göta kanal från Söderköping till Motala och från Karlsborg till Sjötorp vid
Vänern tillkom -ander åren 1809—32, huvudsakligen genom Baltzar von Plåtens
energiska arbete för denna del av Sveriges »blåa band». Detta företag var så
mycket mera storartat, som landets resurser efter det finska kriget och Finlands
förlust voro synnerligen medtagna. Kanalen fick väl aldrig den betydelse som
transitoled mellan haven, vilken ursprungligen avsetts, men denna
vattenförbindelse har dock tillsammans med Trollhätte kanal varit till en nytta, som icke
får underskattas, i det den utom den lokala trafiken möjliggjort billig
befraktning av gods mellan de stora insjöarnas vidsträckta uppland och de närmaste
havens kuster.

Bland övriga mera betydande kanalföretag må endast särskilt antecknas den
åren 1835—37 anlagda och 1866—69 ombyggda Säffle kanal, vilken sätter
Byälvens sjösystem upp till Arvika i förbindelse med Vänern och Kattegatt;
Dalslands kanal, som, utförd 1865—69, åstadkommer obehindrad sjöfart till
Vänern från sjöarna Stora Le, Lelången och Foxen, varifrån genom den sedan
1914 i bruk tagna Töcksfors kanal förbindelsen utsträckts norrut ytterligare c:a
två mil till sjön östen. Slutligen må nämnas den från Göta kanal till Åsunden
ledande Kinda kanal, byggd 1865—71.

Under första delen av 1800-talet utbildades kanalbyggnadstekniken till stor
fulländning. De många då utförda verken, vilka ännu i dag som är begagnas
och befinna sig i fullt brukbart skick, vittna nogsamt härom. Men mot slutet
av århundradet upphörde kanalbyggandet så gott som helt och hållet. Järnvägarna
hade börjat sitt segertåg även i vårt land, och kanalerna, vilka med sina för äldre
förhållanden lämpade mått icke kunde upptaga tävlan om billig och snabb
befraktning, betraktades av många endast som historiska minnesmärken. Liknande
var förhållandet i andra land. Men i och med den oerhörda ökning, som
samfärdseln under senare tider undergått, kommo vattenvägarna åter till heders. Man
insåg, att båda transportmedlen hade sitt berättigande vid sidan av varandra, ja
än mer, att vid stark trafik en naturlig fördelning av godset åstadkoms, så att
vattenvägarna övertogo de skrymmande, tyngre, icke så stor skyndsamhet krävande
varorna, vilka där befordrades till billigaste pris. Denna nya omvälvning i
uppskattningen av vattenvägarnas betydelse har redan i flera av kulturländerna givit
anledning till storartade nya kanalföretag, liksom till modernisering av äldre
anläggningar.

Även i Sverige har motsvarande insikt börjat giva sig till känna. Utslag härav
voro dels den undersökning, som K. Maj:t år 1896 på ansökan av för frågan
intresserade myndigheter och enskilda anbefallde Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att verkställa rörande ny segelled mellan Vänern och Kattegatt, dels den K.
proposition, som på Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens initiativ avläts till 1900
års riksdag med begäran om anslag för undersökning av nya kanallinjer med
stora dimensioner bland annat från Vänern över Vättern till Östersjön och från
Vänern över Hjälmaren till Mälaren.

Den senare propositionen blev visserligen, med hänvisning till de pågående
undersökningarna för segelleden Vänern—Kattegatt, av Riksdagen avslagen, men
i stället ledde dessa undersökningar till vittgående följder. År 1902 avlämnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 10 23:41:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig15/2/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free