Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Samfärdsmedel - 3. Landsvägar. Av C. E. Gyllenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
XI. SAMFÄRDSMEDEL.
vägunderhåll uppskattats, häri inberäknat jämväl det vägkassan åliggande underhållet
av oindelad väg samt bro och färja, tillskjuter Staten 3/20, och de övriga 17/20
uppdelas på samtliga vägfyrkar i distriktet och inbetalas till vägkassan i penningar av
dem, som ej redan erlagt sin vägskatt in natura. Med dessa medel skall
vägkassan sedan gälda kostnader för underhållet av icke indelade allmänna vägar, broars
och färjors underhåll, vinterunderhållet (snöplogning), förvaltningskostnader,
väg-och brobyggnader samt mera tillfälliga utgiftsbehov. Räcka ej medlen till, få nya
uttaxeras i penningar på samtliga vägfyrkar. Uppstår åter överskott, kan detta
användas till grundförbättring av vägarna eller, om sådan ej vidare erfordras, till
lindring av väghållningsbesväret (minskad uttaxering nästa år). Staten bidrager
även till kostnaderna för (den första) vägdelningen eller vägarnas värdering
(»gradation») och uppdelning mellan de in natura väghållningsskyldiga, en
förrättning som utföres i likhet med ägodelning. Vidare har Staten under de senaste
åren lämnat bidrag till synnerligen betungade väghållningsdistrikt. År 1913
utgick detta med 151 500 kronor, övriga delar av vägförvaltningen ombesörjas av
en vägstyrelse, väld av varje distrikts väghållningsskyldiga, och kontrolleras genom
årlig vägsyn, hållen av de ämbetsmän, som skola upprätthålla ordningen på
landsbygden, med biträde av två rättsbisittare (nämndemän).
År 1913 var riket indelat uti 370 väghållningsdistrikt. Underhållskostnaden
för de indelade vägarna uppskattades till 7 676 000 kr. eller 12’27 öre pr meter
väg i medeltal. Kostnaden var för oindelade vägar samt broar och färjor
1 817 000 kr., för vinterunderhållet 1 278 000 kr., för förvaltningskostnader
303 000 kr., för väg- och brobyggnader 2 837 000 kr. samt övriga utgifter 760 000
kr. eller tillsammans 14 671 000 kr., varav på de olika väghållningsdistrikten kom
en summa av 11 548 000 kr., och resten tillsköts av Staten.
Städerna få själva sörja för sin väghållning och genom sina egna myndigheter
öva tillsyn över dem, som skola ombesörja vägunderhållet (fastighetsägare,
entreprenörer eller lejda arbetare). Angående byggande och underhåll av enskilda
utfarts- och byvägar finnes särskilt stadgat uti 1907 års lag om enskilda vägar på
landet.
Senare tiders starka utveckling å snart sagt alla områden av näringslivet har
givit ökad betydelse åt landsvägssamfärdseln, men också ställt väsentligt större
fordringar på vägarnas beskaffenhet. Den numera utvecklade automobiltrafiken,
som så avsevärt vidgat landsvägarnas betydelse för landets befolkning i
allmänhet, kräver sålunda vägar av dyrbarare anläggning och omsorgsfullare underhåll
än den förut vanliga landsvägstrafiken.
Under det att landsvägsförbindelserna alltjämt få ökad betydelse för vårt land,
äro emellertid vägarnas beskaffenhet numera icke sådana, att de motsvara den
modärnare tidens sålunda stegrade krav, och är det framför allt i fråga om
vägarnes underhåll, som bristerna skarpast framträda. Härutinnan medför
nämligen det nuvarande systemet med en ofantlig massa naturaunderhållare
betänkliga , olägenheter, icke blott med hänsyn till vägbördans fördelning, utan även
därigenom, att det hindrar vägarbetens organiserande och utförande på
ändamålsenligt sätt.
Under de senaste åren hava också kraftiga röster höjts för Statens övertagande
av vägunderhållet, varom talrika riksdagsmotioner bära vittnesbörd.
Vägunderhållsfrågans otillfredsställande läge har även föranlett K. Maj:t att år 1911
tillkalla särskilda sakkunniga för verkställande av utredning angående åtgärder
för åvägabringande av en jämnare fördelning av väghållningsbesvären samt
utarbetande av förslag till erforderliga förändringar i gällande väglag m. m., och
lärer dessa sakkunnigas förslag vara att emotse inom den allra närmaste tiden.
År 1914 bildades även en centralförening »Svenska vägföreningen», som har
till ändamål att verka för de svenska vägarnes förbättring och att höja intresset
för desammas fackmässiga underhåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
