Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bank-, kredit- och försäkringsanstalter - 5. Försäkringsväsendet. Av S. Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
XII. BASK-, KREDIT- OCH FORSA KRINGSANSTALTER.
förfarande inträder, och beträffande frivillig överlåtelse av livförsäkringsbolags
försäkringar. I båda fallen åsyftar lagen att med sammanhållande av
försäkringsstocken på basen av försäkringsfonden i möjligaste mån skydda de enskilda
försäkringshavarnas rätt.
Rörande tillkomsten av ändringarna i och tilläggen till lagen av 1903 bör
nämnas, att behovet av dessa särskilt framträdde efter antagandet av Lag om
aktiebolag 1910, vilken påfordrade en del motsvarande ändringar i försäkringslagen.
Lag om utländska försäkringsanstalter.
Om utländsk försäkringsanstalt önskar här i riket driva försäkringsrörelse,
skall detta ske genom en på visst sätt kvalificerad generalagent såsom syssloman,
och skola, innan verksamheten börjar, vissa handlingar, fullmakter, intyg,
uppgifter och förklaringar ingivas till Försäkringsinspektionen, varjämte bevis skall
lämnas därom, att anstalten på visst sätt i Riksbanken deponerat ett belopp av
100 000 kr. för liv-, brand- eller sjöförsäkring, men 50 000 kr. för varje
annat slag av försäkring. Efter granskning och godkännande av ingivna
handlingar meddelar inspektionen anstalten begärt tillstånd. Rörelsen är
därefter underkastad inspektionens kontroll samt efter vissa grunder publicitet,
varjämte vissa bestämmelser finnas, vilka avse att i någon mån tillgodose
försäkringshavarnas rätt för fall, att bolaget upphör att i riket driva rörelse.
Sjöförsäkring. I inledningen till 1667 års sjölag nämnas uttryckligen
bland de »nyttiga påfund», som nödvändiggjort den nya lagen,
»bodme-rier och försäkringar»; och själva lagen innehåller en försäkringsbalk,
indelad i aderton korta kapitel.
Vid dess utfärdande funnos dock i Sverige inga inländska
sjöförsäkringsanstalter utom möjligen enstaka (enligt nuvarande terminologi) »enkla bolag», i form
av mer eller mindre varaktiga föreningar av privata sjöförsäkringsgivare, som
genom mäklares bemedling övertogo sjörisker. Åtminstone företrädesvis voro de
svenska redarna och köpmännen hänvisade till att söka sjöförsäkring hos sådana
privata försäkringsföreningar i utlandet — väl mestadels i Nederländerna och
nordtyska Hansestäderna; enligt en beräkning i O. v. Dalins »Argus» 1733 drogo
sjöförsäkringspremierna årligen omkring 1 miljon holländska gulden ur landet.
Men genom K. resolution den 4 juli 1739 å en ansökan av borgarståndet
vid den samma år avslutade riksdagen beviljades privilegium och stadfästes
»associationsregler» för ett på frivilligt tecknade lotter med begränsad ansvarighet
grundat bolag, Sjöassuranskompaniet, vilket började sin verksamhet följande året
och således var ett av de tidigaste aktiebolag i Europa på sjöförsäkringsväsendets
område. Det andra svenska bolaget av samma art, Stockholms
sjöassurans-sällskap, privilegierades först 1816. År 1844 bildades det första större
ömsesidiga bolaget inom denna försäkringsgren, den numera, i likhet med de båda
nämnda aktiebolagen, upphörda Stockholms sjöassuransförening.
Den för våra förhållanden ganska betydliga utveckling, som det in
ländska sjöförsäkringsväsendet numera vunnit, daterar sig först från
1860-och 1870-talen, då flera på fullt moderna grunder fotade aktiebolag
kommo till stånd. Vid 1913 års utgång voro 10 sådana verksamma: Gauthiod
(stadfästat 1863), Stockholms sjöförsäkringsaktiebolag (1867), Ägir
(1872), Ocean (1872), Sveriges allmänna sjöförsäkringsaktiebolag (1872),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
