Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII
Inom den ryska historieskrifningen har förvirringens tid
småningom blifvit föremål för ett sällspordt intensivt studium, visserligen på
grundval af ett ensidigt källmaterial och ofta med trånga synpunkter.
Redan på tsar Peters tid fick den lämna en del af det material, genom
hvilket den ryska regeringen i en politisk tendensskrift sökte
påvisa Sverges urgamla oförrätter mot Ryssland (Sjafirovs
Razsuzj-denie . . .); det är af visst intresse, att man dävid jämte andra akter
också aftryckte Viborgsfördraget, hvilket naturligtvis framställdes
såsom från svensk sida brutet. I liknande anda synes den en tid
i Sverge fångne Mankievs (en tid furst Chilkov tillskrifna) utkast
till en rysk historia vara affattadt.1 När under senare delen af
i7oo:talet den ryska historieskrifningen, under påverkan af inflyttade
tyska lärde, hade sina första betydande ansatser, blef äfven
förvirringens tid i någon mån föremål för djupare studier. Den stora
rikskrönikan blef i tryck tillgänglig, och arkiven blefvo småningom
delvis öppnade för enskilda forskares dock strängt kontrollerade
arbeten. G. F. Müller sökte ställa sina flitigt excerperade
kanslinotiser från tsar Boris’ och Dmitrijs tid (Sammlung russischer
Ge-schichte V, 1760) i sammanhang med både den ryska och den
svenska traditionen (Petrejus, Widekindi). Stjerbatov följde i sin
rikshistoria visserligen i det hela den officiella krönikan och synes icke
ens ha tagit hänsyn till Widekindis arbete, men han inlade stor
förtjänst genom att aftrycka och utnyttja en mängd viktiga, ur
Utrikes-kollegiets arkiv hämtade aktstycken, däribland flere (icke blott
traktaterna) rörande förhållandet till Sverge. Hans framställning har i
mycket tjänat den ryska historieskrifningens förste erkände mästare,
Karamzin (Istorija gosudarstva Rossijskago XI—XII, 1824—1826),
till nyttig ledning,2 men denne fullföljde icke blott hans arkivstudier,
utan skaffade sig också, i motsats till Stjerbatov, en verkligt
omfattande kännedom om den utländska litteraturen, både samtida
skildringar och senare bearbetningar. I sina utförliga noter har han
samlat ett ännu ofta användt historiskt material; det är mindre
underligt, att han lämnat åsido dess kritiska sofring.8 Sedan
uppmärksamheten sålunda riktats på de utländska källorna rörande
förvirringens tid, blefvo de viktigaste af dessa utgifna af den som tsar
Peters historieskrifvare kände Ustrjalov (Skazania sovremennikov
o Dimitrii Samozvantse 1832, 1859). Dennes öfversättning är
dock icke alltid tillförlitlig, och den Archeografiska kommissionen
fann sig senare föranlåten att utgifva Bussow i originalets form;
därefter blef också Massas länge okända arbete offentliggjordt (se
ofvan). På tsar Nikolajs tid fick den märkliga epoken sin förste
specielle skildrare i Buturlin (Istorija smutnago vremeni v Rossii
I—III, 1839—1846), betrodd hög officer och censurämbetsman, utan
1 Jag har därom kunnat bilda mig en föreställning endast genom citat
och polemik i andra arbeten, då jag icke lyckats komma öfver denna Jadro
Rossijskoj istorii.
2 Jfr Milj u ko v, Glavnyja tetjenija russkoj istoritjeskoj mys li, 159 f.
8 Jfr PiERLiNG, Iz smutnago vremeni, vi.
Almquist. ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
