Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI
lighet och stilistisk konst gjorde han där ett.första försök att
utnyttja de rikt flödande polska källorna, såväl Zolkiewskis memoarer
som officiella aktstycken. Hans märkliga arbete, med sin praktfulla
latinska retorik och sina klassiska anspelningar, har utöfvat ett
beståndande inflytande på historieskrifningen; ännu Kostomarov står
i stor skuld till den gamle polske historikern. Då svensken
Johannes Widekindi något senare gick att skrifva samma tids historia
(Thet swetiska i Ryssland tijo års krigz-historia, 1671), såsom
officiell häfdatecknare och med tillgång till ett rikt, ännu oskadt
material, sökte han med full rätt hos Kobierzycki sitt vetande om de
ryska förvecklingarna och Polens andel däri. I dessa delar är
Wide-kindis framställning ofta endast ett föga bemantladt lån från
Kobierzycki; stundom visar han ansatser till kritik mot dennes alltför
polsk-patriotiska synpunkter och drager andra källor till hjälp
(Pe-trejus, inhemska relationer, för det inledande partiet särskildt ett
historiskt utkast af Axel Oxenstierna); 1 stundom uppstår
därigenom en osmält kompilation med kvarstående motsägelser. För
framställningen af Sverges politik i Ryssland har han bedrifvit
omfångsrika, men naturligtvis icke kritiska arkivstudier; vissa källor äro
numera endast tillgängliga i Widekindis utdrag eller bearbetning (så
t. ex. De la Gardies rapporter till konungen frän 1609 och större
delen af 1610). Hans uppfattning är nykter, men tränger sällan
fram till det väsentliga, och han brister ofta i noggrannhet och
framställningskonst. Den svenska upplagan af hans verk bör
jämföras med den senare latinska, emedan båda ofta fullständiga
hvarandra. — Af öfriga svenska historiker, som i mer omfattande verk
gifvit plats jämväl åt en framställning af de svensk-ryska
förvecklingarna, kunna nämnas Loccenius (Historiæ Suecanæ . . . libri IX)
och Pufendorf; särskildt den förre har i vissa detaljer själfständigt
begagnat arkivaliska dokument, båda ha utöfvat inflytande på den
ryska historieskrifningen (Stjerbatov, se nedan). Widekindis verk
har icke, särskildt för Karl IX:s tid, ersatts af någon nyare, mer
kritisk framställning från svensk sida; i ett par viktiga detaljfrågor
föreligga två korta akademiska afhandlingar: Elof Tegnérs Om
Sverges förbund med Ryssland under konung Carl IX och Södergrens
Om Gustaf II Adolfs plan att blifva rysk czar. Den förra är
från den synpunkt, som numera måste anläggas, nästan värdelös;
den sedermera så framstående historikern har bortsett från allt
arkivalisk material och endast sökt inpassa några af finnen Akiander
öfversatta ryska aktstycken (traktaterna från 1609 i Akty Ist.) i
Widekindis framställning. Södergrens afhandling har större värde,
då författaren verkligen sökt och funnit ett och annat i de
arkivaliska källorna; den faller dock väsentligen utom ramen för denna
min afhandling. Senare har Hjärne genom öfversättningar fäst
uppmärksamheten vid den novgorodska krönikeskrifningen och äfven
i en kort skiss gifvit den första på ryska källor stödda
framställningen af den politiska omstörtningen i Ryssland.
1 Axel Oxenstiernas Skr. och Br. 1:1, 239 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
