Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597) - Sverge och Ryssland före 1590
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och
Kexholms öfverlämnandet
Till de från medeltiden nedärfda gränstvisterna mellan
Sverge och Ryssland hade med den lifländska ordensstatens
upplösning kommit en ytterligare anledning till politisk
antagonism. Redan under Gustaf Vasas gränskrig med Ryssland hade
de lifländska förhållandena spelat in, i det att konungen hoppats
på ordens ingripande, till egen hjälp, mot tsar Ivans hotande
eröfringsplaner. Narvas eröfring af Ryssland och Revals
förening med Sverge tycktes hota att åter bringa de båda rikena
i strid, men konung Erik undvek territoriella konflikter och vann
samtidigt likställighet i den diplomatiska umgängeisen med
tsaren. Den ryske despoten, hvilkens härjningar i Lifland skulle
för långliga tider befästa föreställningen om det moskovitiska
barbariets styggelse, bragtes sedermera genom sina
giftermålsplaner och sin fortsatta utvidgningspolitik i skarpaste fiendskap
till konung Johan. Hans plan att öfverlåta Lifland som
vasall-•döme åt den danske prins Magnus kom till utförande vid den
tid, då Sverge var som värst utmattadt efter sjuårskrigets vånda.
Den hotande ryska faran förmådde konung Johan att vid
uppgörelsen i Stettin erbjuda Lifland till inlösen åt kejsaren,
hvarigenom åtminstone direkt undfallenhet för Danmark och
Ryssland undveks, samt att eftergifva den af Lybeck och Danmark
omhuldade handeln på Narva. Båda dessa bestämmelser
gjordes dock snart om intet genom Sverges maktutveckling och
kejsarens liknöjdhet. Den krimske kanens infall i Ryssland år
1571 vände konung Johans uppmärksamhet till en potentat,
som trots sin okristlighet kunde vara till nytta som en
företagsam bundsförvant. Under ryssarnas häftiga anlopp mot Sverge
började Polen allt kraftigare häfda sina lifländska anspråk, och
i konung Stefan fick tsaren en duglig och energisk motståndare,
som visste föra sina härar ända till Pskov och Polotsk.
Almquist.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
