Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afvisande af hvarje ryskt försök att beteckna den som en tsarens
nådeakt eller att i någon måtto hänvisa konungen till
förhandlingar med en hans ståthållare.[1] Traktaten borde förklaras gälla
allenast för de båda potentaternas lifstid och vid enderas
frånfälle bekräftas på ett gränsmöte af de båda rikenas fullmäktige.
Men freden borde nu och sedan framgent vid hvarje tronskifte
bekräftas genom korskyssning icke blott af konungen och tsaren,
utan också af till myndig ålder komna furstar eller de båda rikenas
råd och förnämste män; konungen ville begära, att hertig Karl och
rådet sålunda bekräftade traktaten, därest på rysk sida det
samma skedde af Boris Godunov och bojarerna.[2] — Det är
uppenbart, att Sigismund med detta förslag främst önskade
binda Boris Godunov, den allsmäktige regenten och väntade
tronkräfvaren, vid fullt ansvar för traktaten, lika väl som den
sinnesslöe och barnlöse tsaren. Men han synes därjämte, väl
också med hänsyn till Polen, som ännu icke hade varaktig fred
med Ryssland, ha sökt skaffa möjlighet till en fördelaktigare
uppgörelse vid det väntade tronskiftet i Ryssland, och han
behöfde som tvenne rikens härskare icke frukta att därvid komma
till korta. Detta hans förslag om fredens bekräftande vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>