Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tronskifte var ingalunda i strid med moskovitiskt åskådningssätt och
blef senare upptaget i Teusinatraktaten; hertig Karl skulle med
tiden ha mycket bekymmer att få denna bestämmelse förändrad.
Trots instruktionens uppsättande och öfriga förberedelser
synes det på utsatt tid icke ha kommit till några
underhandlingar, ehuru ryssarna äfven nu väntade i Ivangorod.[1] Det
vanskliga förhållandet mellan konungen, hertigen och rådet
var utan tvifvel till hinders för ärendets tillbörliga skötsel.
Hertigen sparade visserligen icke på förmaningar till konungen
att påskynda beskickningen, men han vägrade att medsända de
ryska fångar, som förvarades inom hans hertigdöme, emedan
fångutväxlingen borde vara ett senare bekymmer. Mellan
hertigen och rådet förhandlades alltjämt om frågan, hvilka som
definitivt skulle utses till kommissarier; man var emellertid oviss,
om ryssarna öfver hufvud skulle inlåta sig på ytterligare
underhandlingar, och hertigen fruktade i detta afseende polska
intriger.[2] Från tsaren mottog konungen en skrifvelse, som endast
synes ha innehållit besvär öfver felaktig betitling och öfver de
svenska kommissariernas uteblifvande, därjämte också ett
polemiskt svar på Sigismunds beskyllningar mot tsar Ivan.[3] Först
efter konungens afresa utfärdade hertigen fullmakt för de af
konungen utsedda kommissarierna jämte Gerhard Dönhoff.[4]
Hertigens farhågor, att ryssarna stramt skulle afvisa vidare
underhandlingar, visade sig snart grundlösa; vid gränsen fick
man samstämmande underrättelser, att de åstundade fred i lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>