Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604) - Beskickningens hejdande i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
skulle däri förklara sig till tsaren afträda dessa städer å Sverges
vägnar och lofva att i ingen måtto understödja Sigismund, då tsaren
ginge att med vapenmakt bemäktiga sig desamma. Tsaren
skulle å sin sida bistå hertigen med penningar eller krigsfolk,
om Sigismund angrepe Sverge. — Slutligen borde sändebuden
söka inhämta pålitliga upplysningar om Sverges yttre och inre
politiska förhållanden; huruvida sändebud från Polen eller från
Krim varit i landet, hur hertigens ställning vore till öfriga
potentater, om Arvid Eriksson ännu stode på konungens sida och i
Sverge åtnjöte medhåll, om Sigismund, hertig Karl eller konung
Johans yngre son samlat de flesta anhängarna, hur hertigens och
rådets inbördes ställning vore och huruvida det i dessa frågor
rådde tvist mellan de förnäme och menigheten. På samma sätt
skulle de också söka skaffa sig besked om förhållandena i Polen
och Littauen, huruvida konungen vore omtyckt, hvilka som vore
hans rådgifvare, om de polska eller de littauiska rådsherrarna
gjorde sig mest gällande, hvilka planer man hade i fråga om
Estland, med mera dylikt.1
Sukin och Dmitriev mötte redan i Viborg de hinder från
myndigheternas sida, som i deras instruktion hade förutsetts.
Arvid Eriksson lät dem förstå, att denna beskickning på grund
af fredens bestämmelser och mellanfolklig plägsed icke kunde
tillstädjas; han tog ingen hänsyn till sändebudens försäkringar,
att deras uppdrag endast vore att notificera tsarens
tronbestigning och af hertigen eller rådet, som förestode regeringen i
konungens frånvaro, mottaga sedvanlig lyckönskan samt
bekräftelse på freden. Efter en tid måste sändebuden med sådant
besked återvända till Ryssland.2 Konungens tromän i Finland
hade redan från början vetat eller anat, att beskickningens
egentliga ändamål var en uppgörelse med hertigen på grundval af
Narvas afträdande.8 I apr. 1599 försporde man om
truppsammandragningar kring Koporje och annorstädes; liksom andra
tecken ansågs detta tyda på ryska planer att bistå hertigen.4
— Ända till Lybeck nådde kort därefter ryktet om det ifråga-
1 Instruktionen för sändebuden af 23 jan. 1599, hvilken finnes i behåll,
ehuru icke fullständigt, i Utrikesministeriets arkiv, Moskva (Sjvedskija dela).
8 Sigismund till Arv. Eriksson (Stålarm), Varsjava 12 maj; till tsar Boris
26 maj 1599 (n. st.) Sig. sv. reg.
8 Arv. Eriksson till Gödik Finke, Åbo 30 jan. 1599. G. Finkes reg.
4 Arv. Henriksson (Tavast) till Gödik Finke, Viborg 20 apr.; Mats Lars-
son (Kraus) till dens., Harvila 1 maj 1599, ib.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
