Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
svenska öfverlöpare och de från Viborg flydda polackerna.1 De
hade mot fredsfördraget med hot och trug begärt Kexholm,
innan gränsregleringen fullbordats, och alltjämt förhalat
rålägg-ningen i Lappland, där de också sökt hindra svenskarna att
taga skatt. Hertigen hade tålmodigt fördragit dessa öfvergrepp,
men ansåg sig därför också kunna begära »en vänskapsgåfva» af
tsaren till erkänsla för visad välvilja. Han väntade att få
mottaga Patsjoki, Petjenga och Nevgdoma af tsaren och därjämte
en försäkran, att denne ville understödja hertigen med
penningar och folk mot hans fiender. Om ryssarna afvisade dessa
fordringar, skulle man påminna dem, att äfven hertigen borde
fa framställa anspråk, då tsaren icke tvekat att begära Narva.
Han vore dock till sist icke obenägen att erbjuda tsaren
Maan-selkä, Kitkajärvi och Kuolajärvi i utbyte mot de nämnda områdena.
Tillbakavisade ryssarna äfven detta förslag, skulle de svenska
kommissarierna förklara sig villiga att utan vidare stadfasta
freden.
Om de ryska sändebuden, liksom i Stockholm, ville göra
gällande, att freden från svensk sida brutits, i det att Sigismund
försummat korskyssningen och Arvid Eriksson förgripit sig på
ryska sändebud, så skulle man invända, att detta i hvarje fall
icke kunde läggas hertigen och ständerna till last. Dessa hade med
misshag sett konungens försumlighet och af denna och andra
orsaker skilt honom från riket; hertigen hade i hans ställe
erbjudit sig att å Sverges vägnar bekräfta freden, som
förpliktigade icke blott konung Sigismund och den nu aflidne tsaren,
utan fast mer Sverges rike och Ryssland, med alla
efterkommande konungar, tsarer och regerande herrar. För öfrigt hade
Sigismund icke varit skyldig att bekräfta freden, innan han
ankom till Sverge; tsaren däremot hade bort göra det tidigare,
men aldrig sändt någon beskickning i detta syfte. De af Arvid
Eriksson antastade sändebuden hade varit aflardade till hertigen,
innan någon visste om konungens ankomst till riket; man kunde
1 Frågan om denna ryttartrupps öde hade gifvit äfven konung
Sigismund anledning att hän vända sig till tsaren med en skrifvelse, dat. Varsjava
8 apr. 1600 (n. st.). Sig. sv. reg. Konungen funne hertigens begäran om
dessa krigsmäns utlämnande eller fängslande vara i sig själf orimlig, hvar
jämte det skulle skada tsarens anseende hos andra potentater, om han på
något sätt inläte sig med hertigen, som aktade hvarken gudsfruktan, furstlig
ära eller redlighet. Tsaren borde därför låta föra samma ryttare till den
lifländska gränsen samt icke lägga hinder i vägen för konungens budbärare
från Estland till Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
