Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6/
afstå någon del af Lifland utan det romerska rikets begifvande.
Vlasiev infann sig något senare (18 mars) och upprepade sin
fråga, om de icke vore bemyndigade att göra några afträdelser i
Lifland. Han åberopade ännu en gång opinionen vid de
europeiska hofven och hertigens skrifvelse till tsaren, hvaraf han
erbjöd sig att visa sändebuden en kopia. Dessa vägrade
alltjämt att inlåta sig på några afträdelser och hemställde till
Vlasiev, om han själf vågat öfverträda sin instruktion på
beskick-ningsresan i Tyskland; de förespeglade honom samtidigt, att
tsaren i förbund med hertigen skulle kunna eröfra hela Littauen.
Vlasiev meddelade dem till sist tsarens tillåtelse att afsända en
budbärare till hertigen för att söka utverka tillmötesgående för
de ryska krafven. — Sändebuden funno det emellertid vid
närmare betänkande olämpligt att genom en sådan hänvändelse
väcka fåvitska förhoppningar hos ryssarna; de förklarade därför,
att i fråga om Estland ingen eftergift vore att vänta af
hertigen, och för att visa, hur oryggligt de stodo fast vid sin
mening, begärde de formligen sitt afsked (20 mars).
Den 24 mars kallades de till slottet och fingo åhöra ett
vidlyftigt andragande i tsarens namn. Dennes välgärningar mot
hertigen betonades som förut, likaså hertigens löften i fråga om
Estland. De polska sändebuden hade för hans skull uppehållits
ett halft år och förorsakat tsaren betydliga kostnader. När den
svenska beskickningen ändtligen anländt, medförde den allt
annat än godt besked; samtidigt hade hertigen förgripit sig mot
en tsarens undersåte, köpmannen Timofej Vychodtsov. Denne
hade på en resa till Reval blifvit vinddrifven till Lybeck och
på återfärden därifrån kommit i vägen för hertigen, som hårdt
tadlat honom för olaglig handel och hotat hänga alla ryska
köpmän, hvilka gåfve sig ut på Östersjön. Hertigen hade vid
samma tillfälle klagat öfver att tsaren lockat honom till krig
mot polackerna och sedan öfvergifvit honom; men sådant tal
vore oberättigadt. Hertigen hade dragit till Lifland utan att
underrätta tsaren, och denne hade så mycket mindre kunnat
understödja honom, som stilleståndet med Polen ännu vore i
kraft. Tsaren skulle aldrig frångå sitt anspråk på Estland, och
sändebuden kunde draga sina färde, om de ingen vänlig
uppgörelse hade att bjuda.
Svenskarna sökte genast upptaga tsarens nya klagomål till
bemötande; Timofej hade i strid mot fredens bestämmelser
seglat till Lybeck med sina varor, och hertigen hade skäl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
