Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
kunde blifva tal om något förbund, gjorde han min att afbryta
vidare ordbyte.1 Svenskarna lyckades icke ens utverka tillåtelse
att skicka en budbärare till hertigen för inhämtande af
instruktion; under ett par veckor lämnades de sedan åt sig själfva.
Under denna tid upptog tsaren på fullt allvar
underhandlingarna med de polska sändebuden och drog därvid fördel af
den påtryckning, som den svenska beskickningens närvaro
innebar. De fantastiska polska unionsförslagen voro aflysta från
förhandlingarna, och man sökte endast komma till en uppgörelse
af det vanliga slaget, ett stillestånd med de ömsesidigt fasthållna
anspråkens undanskjutande på viss tid. Ryssarna vägrade
bestämdt att erkänna Polens rätt till Lifland och Sigismunds titel
som Sverges arfkonung, emedan han aldrig högtidligen
notifi-cerat sin tronbestigning efter konung Johans död; polackerna
å sin sida undandrogo sig alltjämt att erkänna den moskovitiske
storfurstens själftagna tsartitel. Man enade sig dock om tjugo
års stillestånd på grundval af faktiskt innehafda territorier och
med vanliga bestämmelser om handelsfrihet, gränsreglering och
samverkan mot gemensamma fiender (i mars 1601).2
Den 8 mars vände sig de svenska sändebuden till tsaren
med ett memorial, i hvilket de upprepade sin begäran och
fram-höllo, att hertigen enligt traktaten i Stettin vore förhindrad att
1 I fråga om Estland hänvisade svenskarna till blifvande underhandlingar
med hertigen... »darauff er wieder geandworttet: Ein Kränich, der in der
Lufft flühe, were nicht so gewiss alss ein kleines Vogelein auf der Erden.
Damit er aufgesprungen und nach der Thür gelauffen und in deme gesagt, wir
durfften keinen andern Abscheidt vermuten, alss er unss zuuor gesagt hette,
weile wir keine lifflendische Städt und Heusser abstehen wolten.»
a Bantysj-Kamenskij, Perepiska,, 40 f.; Karamzin XI, 22; Soloviev II,
700 f. Stilleståndet som räknades från 15 aug. 1602, då det förra utgick, afslöts
enligt dessa källor 11 mars, men af Sapiehas cit. bref till Zamojski 16 mars
framgår, att denna datering är efter nya stilen (jfr Massa, Obolensky-Linde
II, 60). Solovievs uppgift, att Sapieha kvarhölls ända till aug., är oriktig. —
Om den svenska beskickningen skrifver Sapieha i sitt cit. bref (Arch. domu
Sapiehow I, 259): .. Carolus’ sändebud voro tre gånger å rad på slottet;
hvad de haft i uppdrag och uträttat, kan jag icke säkert veta, troligen ha de
förtalande oss påstått, att han [hertigen] invitus och genom H. M:ts
förvållande måst börja krig mot H. M:t; han inbjuder honom [tsaren] vidare ad
societatem belli, påvisande occasiones et commoditates, och beder honom att
genom moskovitiskt land få föra trupper från Finland till Lifland; därtill tycks
han ha velat låna penningar af moskoviten, förespeglande honom [som pant]
de slott, som han nu tagit i Lifland; så mycket har jag förstått, att
moskoviterna icke äro nöjda med denna Carolus’ beskickning. De hafva slutligen
gifvit till spillo vänskapen med Carolus och närmat sig oss...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
