Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
gång till den ryska marknaden, från hvilken den genom
Teusina-traktaten hade utträngts. Intressemotsatsen mellan Lybeck och
de vendiska städerna framträdde emellertid på ett störande sätt
och föranledde ett afundsjukt täflande om tsarens karga
nådebevis; Stralsunds fullmäktige hade därvid att freda sig mot
ryssarnas beskyllning, att staden alltför troget stått på hertig Karls
sida. I själfva verket kom det privilegiibref, som de tvistande
krämardiplomaterna lyckades erhålla af tsaren, icke att lända
hansan till mycken båtnad, så länge den svenske regenten med
sin flotta gjorde de ryska farvattnen osäkra.1
I jan. 1604 utsåg Karl IX, som från denna tid i sina
förhandlingar med Ryssland antog titel af Sverges rikes utkorade
konung och arffurste, fullmyndiga kommissarier med uppdrag
att vid finska gränsen möta de väntade ryska sändebuden och
sedermera också draga till Moskva, om dessa å sin sida ville
uppsöka konungen. De skulle bestämdt afvisa alla anspråk på
Lifland och fordra Teusinafredens bekräftande inom viss frist;
därvid skulle de liksom i förbigående framhålla, att konungens
vänskap skulle vara tsaren till större gagn än Danmarks och
tyska potentaters gunst, hvilken han tycktes efterfika. Om de
ryska ombuden visade sig gensträfviga, skulle svenskarna bötja
tala om de mångfaldiga besvär, till hvilka tsaren gifvit
anledning. Han hade låtit spärra sina gränser samt uppehållit och
farit illa fram med konungens budbärare; han hade vägrat att
bekräfta freden och begärt land och städer, som lydde under
Sverges krona. Nu senast hade borgare från Viborg blifvit
mördade på ryskt område.2
1 Blümcke, Berichte und Akten der hansischen Gesandtschaft nach
Moskau im J. 1603 (se särsk. s. 115, 122); Massa (Obolensky-Linde II,
78 f.); (Möllers) Sammlung russischer Geschichte V, 159 f. — Då senare
{år 1605) förhandlingar öppnats om en uppgörelse mellan Sverge och Ly-
beck och man på svensk sida öfvervägde nyttan af ett förbund med hansan,
tog man särskildt i betraktande, att »om thet förbundh emellen Swerige och
the Lybske kunde hafue sin foortgång, då går in ther medh thet förbundh
tilbaake, som the Lybske hafue gioort medh Rydzen om then nougårdzske
handeeli, der the wäl nogre tynner guldh hafue frostedh opå.» Grefve Moritz’
m. fl. memorial för Karl Olofsson, Kalmar 7 dec. 1605. Orig. German
Handl. rör. Sverges förbindelser med Lybeck i 16—18 årh.
9 Till kommissarier utsågos Arvid Tönnesson, Hans Johansson och Jöns
Nilsson. Den sistnämnde insjuknade, och i hans ställe utsågs Tönne
Jöransson. Instruktion för kommmissarierna 10 jan. 1604, RR (Waaranen II, 81 f.);
memorial för des. samma dag, ib. 84 f. Fullmakt för des. samma dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
