Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
Konungen hade småningom blifvit öfvertygad, att tsaren
trots sin tvetydiga hållning ej skulle öppna fientligheter.1 De
inlöpande underrättelserna från Ryssland började allt tydligare
vittna om att landet plågades af hungersnöd, inre split och
andra hemsökelser; gränsen hölls åter spärrad, efter
moskovitisk sedvänja i onda tider. Man försporde till och med rykten,
att tsaren skulle vara död och att rikets stora ätter, bland dem
Ro-manov, låge i delo om tronföljden. För sådan händelse gjorde
sig konungen redo till truppdemonstrationer vid gränsen, som
skulle gifva eftertryck åt hans fordringar, men som skulle
beledsagas af lugnande förklaringar, att man endast visade sin
villighet att understödja den laglige tronkräfvaren. Han
ämnade uppmana de makthafvande i Novgorod och i de ryska
gränsfastningarna att sända ombud för fredens bekräftande; men
om dessa visade sig misstänkt angelägna om en uppgörelse,
tänkte han icke påskynda densamma.2 Som ett kännbart
påtryckningsmedel lät han kort därefter förbjuda all
spannmålsimport till Ryssland öfver Narva, och vid ryktet, att tsaren
ville locka till sig hertigen af Holstein som friare, gaf han
befallning om denna färds förhindrande.8 I Narva hade man åter
lugnare tider och trodde sig veta, att Bussow och hans
stallbröder råkat i tsarens onåd för sina oinfriade löften om stadens
öfverrumpling. På grund af gränsens spärrande hade för öfrigt
underrättelserna från Ryssland nästan fullständigt sinat; utan att
invagga sig i säkerhet trodde man dock, att ryssen hade nog
att bestyra i sitt eget land.4
Konungen hade ännu i maj 1604 ingen visshet, om tsar
Boris ännu vore i lifvet; för denna händelse aflät han dock ännu
en skrifvelse till Moskva. Han beklagade att hans kommissa-
RR. Formulär för hälsning samma dag; ib. Karl IX till Jöns Nilsson 3 febr.,
till Tönne Jöransson 9 febr.; ib. — Om mordet på köpmännen, se hertigens
bref till Arv. Tönnesson 18 okt. 1603; RR- (Waaranen II, 49 f.)
1 Konungens nyss cit. bref till Arv. Tönnesson.
2 Karl IX till Arv. Tönnesson 25 jan., 24 febr. 1604. RR. Om
gränsspärrningen jfr Waaranen II, 89 f.
8 Dens. till Samuel Nilsson 16, 24 apr., 17 maj, instr. för Bengt
Söff-rinsson 23 apr., för Ax. Ryning 25 apr. 1604. RR. Jfr Forsten,
Baltij-skij vofiros II, 67.
4 Samuel Nilsson till And. Lennartsson, Narva 27 mars, 9 apr. 1604.
Orig. Skr. t. och fr. krigsöfu. Arv. Eriksson och And. Lennartsson 1602—
1605. Det heter i det senare: »War naboe holler sigh nu stille och ligger
och lurer som räfwen efter gåsenn och kan man icke anners wette än att
stråterne äre för deris inbyrdes oenighet tilslutne.»
Almquist. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
