Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fälttåget i Ryssland 1609—10. De la Gardie och Skopin-Sjujskij. Moskvas befriande och slaget vid Klusjino (Mars 1609—juni 1610)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
pins svårigheter med den svenska hären, hvaraf hos ryssarna
nu funnes endast 300 man.1 Skopin hade undertiden låtit
uppkasta starka befästningar midt emot Kaljazin, på högra
Volgastranden; Sapieha angrep dessa (18 aug. 1609), men kastades
tillbaka efter en dags heta strider. Somes folk var fördeladt i
små afdelningar, som förde de ryska massorna fram mot
fienden. Sapieha måste härjande och brännande draga sig tillbaka
och tog vägen till Troitsa öfver Perejaslavl, där en besättning
kvarlämnades; Zborowski, som ånyo haft att kämpa med
svenskarna, tågade till storlägret; Lisowski fick i uppdrag att med
en ströfkår följa Skopins rörelser. De tusjinska anförarna hade
haft så mycket mindre lust till uthållig strid mot det ryska
landtvärnet, som de just i dessa dagar fatt andra bekymmer
och utsikter till mer lockande tidsfördrif. Underrättelserna från
Smolensk hade börjat bestämdt förmäla, att konung Sigismund
på allvar tänkte göra intrång på deras och tsar Dmitrijs i
Ryssland vunna fördelar och anspråk. Denna djärfhet måste
sammansluta det tusjinska ridderskapet till försvar för sina
rättigheter; man började genast tala om konfederationer och protester
på godt polskt manér.2
Samtidigt med händelserna vid Kaljazin ansatte Sjeremetiev
tusjintsernas förposter från trakten af Vladimir, och den stora
tatarhopen närmade sig söderifrån. Ehuru Skopin sålunda kunde
hoppas fa fienden mellan flera eldar,8 var det honom högst an-
1 Sapiehas dagbok 23 aug. n. st. (Polska a Moskwa 238). Redan 15 aug.
hade han erfarit, att »den utländska hären icke ville gå öfver (ni. Volga), om
den icke finge penningar. Då Skopin hörde detta, tog han genast 6,000 rubel
från munkarna i Kolazin och gaf den utländska hären. Utländingaraa togo
penningarna och började gå öfver, dock icke alla.» (Ib. 236).
* Om tåget till Kaljazin och striden där: Sapiehas dagbok (Polska a
Moskwa 236 f.); Marchocki 57 f.; Budzilos dagbok (RlBibi. I, 154 f.);
widekindi 119 (en kort notis med oriktigt datum; /. u. nämner icke
ens striden). Some skrifver till Peder Nilsson, Kaljazin 22 aug. 1609 (orig.
Bref t. Karl IX:s kansl.), att skärmytslingen fortsatte från morgonen till
kvällen och att »jag all den ringa hopen jag hade hos mig förårdnede föra
huar sin hop Rysser an, på dett di skole hafue des friskare hierta slo fienden
fron. Och huar som wåre redh fram, hafua Rysserne gerne folgdt effter och
slegit dicht fron sig, som en ärlig krigzman egnat och bordt, att fienden på
sistone med lång nese och huden full med hug nödgas draga af och liggie
nu inthet långt här ifron brenne up alla byar, tårpar, rågh och korn ...» —
Hirschberg (Maryna 133) anser, att ryska historiker öfverdrifvit dessa
»skär-mytslingars» betydelse. Jfr Kostomarov II, 269; Ilovajskij 135.
8 Somes cit. bref 22 aug. 1609.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
