Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fälttåget i Ryssland 1609—10. De la Gardie och Skopin-Sjujskij. Moskvas befriande och slaget vid Klusjino (Mars 1609—juni 1610) - Sigismunds anfall mot Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
ersättning för denna nya hjälpsändning borde göra anspråk på
Nöteborg, Ivangorod och Kolahus.1 De la Gardie skickade då
Måns Mårtensson till Moskva för att pådrifva Kexholms
öfverlämnande och försiktigt bringa den nya satisfaktionen på tal.
Tsarens svar blef i enlighet med hans föregående diplomatiska
taktik. Han gaf i form af ett bref till den svenske konungen
(22 nov. 1609) en uttrycklig försäkran om Kexholms
öfverlämnande på de villkor, som förut fastställts med Skopin;
orsaken till denna bekräftelses fördröjande vore, att polackerna
hindrat alla försök till budskickning.2 I fråga om de andra
ärenden, som De la Gardie låtit bringa på tal, förklarade sig
tsaren vilja förhandla därom, när de förenade fältherrarne väl
vore i Moskva. Han affardade emellertid genast en beskickning
under Smirnoj Otrepiev att verkställa Kexholms öfverlämnande
och sedan till konungen framföra tsarens tack för den
tillgodonjutna hjälpen och hans begäran om ytterligare understöd.8
Tsar Vasilij måste vara så mycket angelägnare att hålla
vid makt förbundet med Sverge, som han nu på allvar hotades
af en ny, mäktig fiende. Konung Sigismund hade ändtligen
bestämt sig att ingripa i de ryska förvecklingarna på mer
afgörande sätt än med intriger och understöd åt tvifvelaktiga
pretendenter. Röfvartsaren i Tusjino var intet lämpligt
verktyg för den polska politiken och besjälades ej af den förste
falske Dmitrijs trosnit. Sedan år 1607 synes Sigismund
upprepade gånger tagit i öfvervägande, möjligheten af ett
eröfrings-krig mot Ryssland. Den stora svårigheten låg i kronans
penningnöd, och i dec. 1608 hade han därför sökt förmå påfven
att försträcka medel till ett så nyttigt företag. Kurian kunde
icke tillmötesgå dessa anspråk, men skänkte för öfrigt konungens
plan sitt lifliga gillande.4 Republiken kunde icke heller ogilla
företaget, om konungen tillskyndade den fördelar utan att be-
1 Karl IX till De la Gardie 30 sept. 1609. RR.
* Akten tryckt i Akty Is t. II, 327 f. efter afskrift i Kejs. Bibi. i
Petersburg och i Sverges Traktater V, 185 f. efter Hans Flörichs öfversättning
(troligen af originalet). Också det ryska exemplaret har endast månadsdatering,
men bär där öfverskriften »Detta tsarbref om Kexholm och andra saker gafs
i Moskva åt kunglige sekreteraren Mons Martynov 118, November 22 dagen».
8 WiDEKiNDi 134 f., /. u. 109; Loccenius 484. Sändebuden togo vägen
norr om Bottniska viken och kommo 14 apr. 1610 till Stockholm, där de 14
juni hade företräde hos konungen och öfverlämnade sina gåfvor. Se deras
odat. bref till Pusjkin, Bezobrazov och Dmitriev, öfvers, bland Muscov.,
Kom-miss. Tönne Göransson m. fl. Strödda handl. 1610—1611.
4 Pierling III, 360 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
