Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fälttåget i Ryssland 1609—10. De la Gardie och Skopin-Sjujskij. Moskvas befriande och slaget vid Klusjino (Mars 1609—juni 1610) - Återtåget mot gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igi
Förstärkt af det öfverlupna krigsfolket, återvände
Zolkiew-ski till Tsarevo Zajmistje och tvang de inneslutna ryssarna till
kapitulation. Inom den närmaste tiden underkastade sig också
Zubtsov, Rzjov och Iosifov med tillhörande landsändar den
polska öfvermakten. Zolkiewski tågade närmare Moskva för att
afvakta de sista händelsernas återverkan i hufvudstaden och själf
ingripa i det afgörande ögonblicket. En del af det öfverlupna
krigsfolket följde honom; en annan del hade dragit till
konungens läger vid Smolensk för att antingen stanna i Sigismunds
tjänst eller söka sig vidare till andra marknader.1
De la Gardie och Horn med den ringa återstoden af
undsättningshären funno i Pogoreloje den lilla garnison, som lämnats
där under Lavilles befäl. Berättelserna om den timade
katastrofen bragte äfven dessa franska ryttare till myteri; de svenska
fältherrarna jämte Laville och sin trogna lilla skara undkommo
med knapp nöd till Torzjok.2 De fortsatte den stora vägen åt
Novgorod och hade 29 juni 1610 kommit till Vydropusk.
Därifrån sände De la Gardie ett budskap till tsar Vasilij, i hvilket
han förklarade sin andel i katastrofen vid Klusjino och antydde
sina närmaste planer.
Den omedelbara anledningen till olyckan hade enligt denna
utläggning varit, att de ryska trupperna icke stått de svenska
manligen bi, utan förhållit sig overksamma och till sist tagit till
flykten. Därigenom hade de obesoldade legotrupperna blifvit
ännu klenmodigare och hopvis rymt öfver till fienden.
Fältherren hade förgäfves med de ringa befintliga penningmedlen
sökt förmå dem att hålla stånd eller åtminstone följa honom
som också skarpt framhåller hans »förräderi». Af nyare framställningar
märkas för öfrigt: Kàramzin XII, 137 f. (efter Widekindi); Soloviev II, 917 f.r
Kostomarov II, 356 f.; Hirschberg, Maryna, 208 f. (med en afbildning);
Wàliszewski 347 f. (onöjaktigt).
1 Ofvan cit. källor. Enligt Marcus Höyers berättelse stannade 7
fan-nikor engelskt fotfolk hos Zolkiewski och en del af fransmännen hos
konungen vid Smolensk; Glasnapp, Linck, Betti, Colville, Kolf, Qyarnheim och Post
drogo åt Tyskland. Höyer, som varit mönsterskrifvare under Post, sökte sig
åter till svenskarna, likaså senare Betti. — Jakob Zadzik i bref till Laur.
Gembicki, dat. vid Smolensk 17 juli (n. st.) 1610 (polskt orig. Extranea),
berättar om de dit komna legotrupperna, att de voro väl försedda med vapen,,
kläder och penningar. Sobelskinn hade de i sådan mängd, att polackerna fingo
dem för vrakpris; då efterfrågan blef liflig, togo de sedan bättre betaldt.
a Widekindi 209 f., Lu. 173 f.; Kobierzycki 281; Laville (Paris,
Chro-nique de Nestor, I, 413).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
