Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
tressens häfdande. Han hade ämnat låta De la Gardie med nya
undsättningstrupper bistå tsar Vasilij mot Zolkiewskis segerrika
här. Men förutseende möjligheten, att tsarens välde
hastigt skulle störta samman, var han också från böljan betänkt
att skaffa Sverge materiell säkerhet i de oöfverskådliga
förvecklingar, som sedan kunde följa. Utom Ivangorod, om hvars
eröfring han i det längsta hyste god förtröstan, hade han velat
bemäktiga sig Novgorod som pant för Sverges oinlösta
ersättningskraf.1 I sept. 1610 fick han den väntade underrättelsen
om tsar Vasilijs afsättning och Zolkiewskis framryckning mot
Moskva. Han uppmanade då De la Gardie att samla alla
tillgängliga trupper under sitt befäl och utan att låta sig för länge
uppehållas vid Kexholm och Nöteborg, rikta ett afgörande
angrepp mot Novgorod.2 Myteriet vid Ivangorod och de svenska
stridskrafternas svaghet hindrade emellertid utförandet af denna
plan. Konungen gillade det stillestånd, som Scheding slöt med
Ivangorod, och lät honom förklara, att staden kunde hoppas på
Sverges vänskap, om den alldeles afsöndrade sig från Dmitrij
och polackerna.8 Hans hållning emot pretendenten hade ännu
icke förändrats i den riktning, som den växande polska faran
syntes betinga. Sina politiska önskemål utvecklade han delvis
för de i Sverge ännu dröjande ryska sändebuden, Smirnoj
Otrepiev och hans följe, och han instruerade dem formligen att
verka som hans politiska agenter i Ryssland. Vore en rysk
herre redan väld till tsar, borde de från Viborg uppmana
honom att söka den svenske konungens vänskap genom att afstå
/icke blott Kexholm, utan också Gdov, Ivangorod, Koporje,
Jama, Nöteborg och Kolahus. Mot sådan skälig ersättning, som
redan tsar Vasilij utlofvat, ville konungen ånyo bistå ryssarna
mot Polen. Om ingen tsar ännu vore väld, skulle de i samma
ärende tillskrifva de ryska rådsherrarna i Moskva och samtidigt
afstyrka både den polske och den tatariske tronföljarens val.
Konungen ämnade i hvarje fall icke afstå från sina rättmätiga
anspråk.4
1 Karl IX till Ev. Horn 30 aug., 4 sept; till And. Larsson och Ped.
Nilsson 31 aug.; till De la Gardie 5 sept. 1610. RR.
8 Dens. till De la Gardie 13 sept.; till And. Larsson och Ped. Nilsson
14 sept. 1610, ib.
8 Dens. till Phil. Scheding 16 nov. 1610, ib.
4 »Punchter som blefve thet ryske sändhebudhet förestälte i Stockholm
30 okt. 1610». RR. — Sändebuden skulle väl förvaras i Viborg, tills man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
