Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
vanskliga tsarkronan, erbjuden åt hans son. Ryssarna fordrade
belägringens omedelbara upphäfvande enligt hetmanens löfte.
Polackerna fordrade sändebudens medverkan till stadens snara
underkastelse.1 De ordade om den vedergällning, som i
valkapitulationen betingats konungen och hans trupper för visad
hjälp mot röfvartsaren och hans anhang. Denne vore ännu
obesegrad, och konungens aldrig hvilande omsorg om Ryssland
förmådde honom att icke draga sina trupper tillbaka därifrån
och sålunda prisgifva landet åt röfvarhorderna. Att Ryssland
alltjämt behöfde kraftig hjälp, bevisades bäst af svenskarnas
tilltagsenhet vid Ladoga och Ivangorod. Man hade dessutom
underrättelser om onda anslag från deras sida mot Pskov, liksom
af danskarna mot Köla och Archangel. Sändebuden förklarade
sig betvifla dessa rykten; i fråga om Smolensk kunde de icke
frångå sina uttryckliga instruktioner. Öfriga besvärliga
tvistefrågor hänvisade de med förställd hjälplöshet till den blifvande
tsarens högre ompröfning. Då Sigismund verkligen lyckades
aftvinga bojarstyrelsen i Moskva en förmaning till sändebuden
att tillmötesgå konungens önskningar, vägrade de att taga den
till rättelse, emedan patriarken icke deltagit i beslutet (dec. 1610).
Ett från polsk sida framkommet kompromissförslag, att
åtminstone en del af de kungliga trupperna skulle fa tåga in i
Smolensk, ledde icke till något resultat, emedan sändebuden ville
insläppa endast 100 man. Deras ståndaktighet gaf vika hvarken
för löften eller hotelser, och då de därjämte inläto sig i hemlig
förbindelse med Smolensks försvarare, aflägsnades de först till
Vilna (mars 1611) och höllos sedan i formligt fängelse.
Zolkiewski hade förgäfves sökt afstyra denna uppenbara kränkning
af folkrätten.2 Ryssland hade redan tidigare börjat resa sig mot
Sigismunds allt tydligare afslöjade inkräktningsplaner.
Så länge röfvartsaren lefde, hade han varit en fara lika
mycket för den polske konungen som för det småningom
framträdande ryska nationalpartiet. Ännu i okt. 1610 hade bojar-
1 De beskyllde sändebuden att vilja söndra far och son, då de motsatte
sig, att Smolensk svure dem båda trohet. Ryssarna invände fyndigt, att då
polackerna svuro Sigismund trohet, deras ed ingalunda samtidigt gällde hans
far, konung Johan. Soloviev II, 948.
* Om polackernas fortsatta förhandlingar med den ryska beskickningen:
Bantysj-Kamenskij, Perepiska, 112 f.; Soloviev II, 979; Kostomarov III,
164 f.; Ilovajskij 183 f.; Hirschberg, Maryna, 237 f. — Jakob Zadziks bret
till Laur. Gembicki (samtliga orig., Extraneä) utgöra en ännu oanvänd, i
högsta grad intressant källa för kännedomen om dessa förhandlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
